Barn i waldorfskola riskerar att bli gurus och medier, menar f d waldorflärare

♦ ♦ ♦ Varje år i slutet av september firar waldorfskolorna Mikaeli till åminnelse av ärkeängeln Mikaels seger över draken (i Sverige talar vi om S:t Göran och draken). Draken är en allegorisk framställning av materialismen och Mikael den andliga kraft som kan besegra den och befria den mänskliga själen (prinsessan) som var på väg att slukas av monstret. Detta anar kanske en och annan elev i  waldorfskolans högre klasser, även om det inte är en officiellt uttalad tolkning. I sin kritiska uppsats om waldorfskolorna i Frankrike, beskriver den före detta waldorfeleven och waldorfläraren Grégoire Perra detta som symptomatiskt:

»Avsikten bakom den genomgripande rituella praxisen i waldorfskolan tror jag är att försätta eleverna i en religiös atmosfär som är beroendeframkallande. Jag minns att som tonåring ha känt det som att jag levde i ett slags kloster med dagliga ritualer och recitationer. Och denna religiösa stämning var genomgående förknippad med konstnärliga övningar och ständiga berättelser om legender, folksagor och myter.«

Grégoire Perra (bilden) menar att detta får oönskade konsekvenser. I en ålder barnen borde ”vakna upp och tänka kritiskt” utvecklar de istället en förlitan på känslor och fantasi ”som senare kan främja godtrogenhet och impulsivt beteende”. Ceremonierna, högtiderna och språken skulle enligt Perra medverka till att prägla barnen att senare i livet glida in i en antroposofisk livssyn.

Att en religiös atmosfär kan uppfattas är en intressant iakttagelse, man kan uppleva något av den kvalitén när det gäller småklasserna – frågan är bara om detta kan ses som ett problem av andra än passionerade reduktionister som har örnkoll på allt som kan bryta mot den sekulariserade normen. I denna atmosfär ligger nämligen en pedagogisk intention av stor vikt. Och avsikten är knappast religiös, snarare en önskan att ge barnet en känsla av meningsfull helhet, av hemkänsla i världen. Detta är centralt i waldorfpedagogiken. Tids nog konfronteras barnet med den obönhörligt krassa verkligheten.

Perras syn på barnets fantasi och känslor saknar de mest grundläggande insikter i mänskligt växande. När har man hört att ett stimulerande av barns fantasi skulle vara av ondo? Och av detta drar han generande enkla, närmast behaviouristiska slutsatser. Det man stoppar in får man ut, ungefär.

»I denna konstnärligt-mytiskt-religiösa atmosfär blir eleverna vana vid ett tillstånd av lättja som kommer att göra dem socialt missanpassade, oförmögna att utveckla sina färdigheter. För upprepar man inte vad man själv varit med om?«

Av detta följer att barnets jag övervärderas, menar Perra – vilket i sin tur leder till att de senare i livet kan bli gurus! Jo, ni läste rätt. Och präglingen under skoltiden gör att de lätt hamnar i Antroposofiska sällskapet som andliga ledare ”för att de systematiskt och blint litar på sina egna känslor eller hugskott, så till den grad att de kan betrakta sig själva som medier”! Ni läste rätt även denna gång.

Slutsatserna är häpnadsväckande – men också motsägelsefulla. För på ett annat ställe i uppsatsen konstaterar han att eleverna sällan blir antroposofer, vilket ju är mer med sanningen överenstämmande. För hade avsikten med waldorfskolan varit att skapa en kader av antroposofer har man skändligen misslyckats. Och skulle man till äventyrs ha lyckats skulle samhället dragit in skolpengen för länge sen. Perras teori om antroposofisk indoktrinering faller på sin egen orimlighet.

Men i sin uppsats drar han denna teoribildning in absurdum. Han talar om waldorfskolans strävan att skapa ”familjära relationer” mellan lärare och elev för att underlätta introducerandet av ”den antroposofiska doktrinen”. Lärarna blir mammor och pappor och eleverna deras egna barn till den grad att en närmast incestuös atmosfär uppstår.

Detta är naturligtvis en allvarlig anklagelse mot hela waldorfkonceptet och troligtvis en av orsakerna till att uppsatsen anmälts, se vidare Sune Nordwalls kommentar. Det handlar helt klart om förtal.

Perras huvudtes, att waldorfskolan är en ”slug konspiration”, saknar övertygande argumentation som stärker tesen. Det behöver man inte vara antroposof för att inse. Resonemanget är både motsägelsefullt och ytligt – och framför allt motsägs det av verkligheten.

                                                                                                                          Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 2 votes)
Barn i waldorfskola riskerar att bli gurus och medier, menar f d waldorflärare, 10.0 out of 10 based on 1 rating
  1. För de som vill läsa Grégoire Perras text som ligger till grund för granskningen här ovan är adressen http://thewaldorfreview.blogspot.se/

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • FD
    • februari 7th, 2013

    Hej och tack för intressant läsning och iakttagelser.Jag anser det också kontroversiellt, men
    tycker mig ändå skönja en djup sanning i hans iakttagelser.I den sk antroposofin finns
    dold en röst som genomtränger de flesta som finns med under en längre tid och som vi som
    väljer att stå utanför eller lämna rörelsen förnimmer , den rösten har
    något svärmiskt över sig och säger, inte med ord, men dock genomsyrar den
    antroposofernas liv och leverne hundra procent ; Vi har förstått sanningen.
    Problemet är,att den röst alla människor borde ha som håller på med någon form av undervisning, ledarskap eller mentorskap är rakt motsatt och lyder som följer; Vad kan jag bäst göra för att tjäna dig?
    Och därför får rörelsen en riktning som är precis som denne fransman
    påpekar och kommer inte leda till ett tjänande av mänskligheten.Som pedagog är min
    fråga alltid och åter alltid; Hur kan jag bäst ge till just dig?
    Glöm inte det!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • FD
    • februari 7th, 2013

    Jo och verktygen en vis man kan ha gett för att serva mänsklugheten ska då i sin tur användas för att ge INTE för att bevisa att någon vet något.Verktyg är verktyg kära vänner.Med dem i din hand kan du ge än mer,än bättre,så att dina elever blir precis så fantastiska som de var
    ämnade att bli.Pedagogik-en handling.Ingen vetenskap.Pedagogik-en konstnärlig verksamhet som fyller de den servar med den eviga glädjen att utvecklas.Vad ska annars skolan vara till för?
    Väck barnens lust att lära för livet!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  2. @FD

    Det finns många utifrån som tror sig förstå vad antroposofin går ut på. Att man tror att antroposofer lever i uppfattningen ”Vi har förstått sanningen” är din variant. Jag skulle inte hålla med om den tolkningen. Knappast nån jag känner heller. Jag tror du menar att vi är övertygade att antroposofin är en väg att komma underfund med världen och oss själva. Då skulle jag hålla med. Men det är MIN uppfattning. Att du menar att en waldorflärare INTE skulle kunna fråga sig ”Vad kan jag bäst göra för att tjäna dig?” är ett missförstånd. Det är ju det de försöker hela tiden. Men jag tror att din poäng är en annan, även om du döljer den; Hur kan en pedagogik vara allvarligt syftande och bra för barnen om den inte är sekulär och reduktionistisk? Är det inte det du menar? ”Vad kan jag bäst göra för att tjäna dig” kan väl bara en materialist fråga sig? Då skulle jag vilja fråga dig: Vad tror du att waldorflärarna vill egentligen?

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • FD
    • februari 7th, 2013

    Eeeh.Jag förstår absolut ingenting.Hur kan den frågan vara materialistisk?Det är den grundläggande
    frågeställningen för alla stora genom tiderna.Men det är intressant att läsa din omedelbara tolkning av mina ord.Du utgår direkt ifrån att jag inte är antroposof eftersom du inte håller med mig och inte tycker man kan resonera så.
    Jag blir bara mer övertygad om att det jag skrev,som iofs var ganska ogenomtänkt och mer sprunget
    ur känslan,faktiskt stämmer.För säger man nånting till någon som varit många år i antroposofiska rörelsen som inte är förenligt med det gängse sättet man ”ska” tänka enligt vi har förstått sanningen doktrinen, kommer först tolkningen av den som uttalat sig, i detta fall jag, sedan en dömande kommentar och sist en lite nedsättande fråga där man triumferande vet med sig att svaret inte kommer att vara av ”rätt art” dvs enligt vad man bör svara.
    Du rättfärdigade bums mina ord.Jag tror att många waldorflärare vill något, och att många gör ett bra arbete på många sätt.Men jag känner också att det fattas mycket för att det ska vara en modern skola med stil.Och jag uppfattar det som att waldorflärare vill väldigt olika saker.Fast de alla borde vilja tjäna eleverna,mänsklighetens bästa utveckling och
    sina allra bästa viljeintentioner.
    De skolor jag sett,ett antal,har bra saker.Dock saknas något.Men vad är det?Kanske där svaret finns.Vad tror jag att de vill?Jag har inte sett några särskilda storartade uttryck för någon glödande vilja av något mer imponerande slag.Men de vill väl något annat än det gängse, och det kanske är gott nog.Eller är det?räcker det?Vad kan jag som pedagog göra med mig själv för att än bättre tjäna mina elever och den utveckling de ska vidare i? Har inte något svar där som kunde behaga.Är själv waldorflärare i botten och jag vet vad jag vill.Jag vill se människor växa.Inifrån och ut.Jag vill ge så mycket det går för att se barn le,se dem vilja något med sig själva,se dem sträcka på sig och känna välbehag,se dem inspireras att leva ett fullvärdigt liv.Se hoppet i deras ögon och gnistan i deras
    hjärtan.Se dem bli människor i ordets fulla bemärkelse.Vad tror du sjjälv Johannes,att waldorflärare vill?Jag väntar med spänning på svaret!Och vad tror ni andra?Och vad VILL ni, innerst inne i era hjärtan,ni alla?Låt höra!!!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • FD
    • februari 7th, 2013

    Och jo,jag tyckte din mening om att jag inte tycker att pedagogik kan vara djupt filosofiskt gryndande var ytterst oförskämd.Men låt så vara.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  3. @FD

    Vi är uppenbarligen inte bra på att tolka varandra. Vi missförstår varandra. Då återstår en återgång till din utgångspunkt.

    Du säger: ”Problemet är,att den röst alla människor borde ha som håller på med någon form av undervisning, ledarskap eller mentorskap är rakt motsatt och lyder som följer; Vad kan jag bäst göra för att tjäna dig?”

    Alltså rakt motsatt waldorflärarens (och antroposofens)uppfattning som du formulerar som ”Vi har förstått sanningen.” Right?

    Vadå ”rakt motsatt”? Därav min fråga: Vad tror du att waldorflärarna vill egentligen?

    Och vad menar du med din kommentar härovan? Jag har inte sagt det du tillvitar mig.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • FD
    • februari 7th, 2013

    Jag ville så gärna höra vad waldoeflärare vill.Ja,vad vill de egentligen?

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • FD
    • februari 7th, 2013

    Under mina tio år i waldorfskolor har jag sällan eller aldrig sett exempel på lärare som;
    Gör sitt yttersta för att förstå ett barn ur dess egen synvinkel
    Avsäger sig sina små oersonliga viljor till förmån för en större,mer generöst intenderad sådan
    Accepterar alla barnen i gruppen precis som de är och behandlar de därefter
    Gör sitt yttrsta för att förstå familjer okritiskt och ge dem omsorg och kärlek och respekt
    Gör sitt yttersta för att förstå,inspirera och stötta sina kollegor och utbyta fruktbara ord med dem
    Gör sitt yttersta för att sätta dig in i waldorfpedagogikens Möjligheter och pröva dem fullt ut
    Gör sitt yttersta för att vara en god medmänniska som bjuder på sig själv,visar tacksamhet och vardaglig glädje och bidrar till helheten
    Men var det någon som krävde allt detta då?
    Nej,självklart inte…
    Men men…jag är absolut ingen kritiker.Waldorfskolorna är bra.Och de kan även bli ännu bättre!!!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  4. Jag har blivit allt mer noga med att överföra erfarenheter och bedömningar om ett fall från ett land till ett annat. När det gäller hur Steiners antroposofi i allmänhet är representerad i många länder och i synnerhet waldorfpedagogiken har jag blivit väldigt noga med att jämföra från plats till plats. Varje plats och varje skola har sina egenheter som endast bör bedömas efter vad som händer där. Även om det finns likheter och trender som återkommer och som jag är villig att skriva under på, om jag ser motiveringen i den kritiken, är det oftast osakligt att använda något från ett land, för att bedöma något liknande i ett annat land. Så jag undrar om Grégoire Perres kritik av förhållandena i Frankrike – som möjligen kan stämma til viss del där – över huvudtaget är relevanta för Waldorfskolor i Sverige.

    FD frågar – ”Vad tror du sjjälv Johannes,att waldorflärare vill?” – och skickar frågan till alla läsare av denna blogg. Enligt min mening finns det mycket i kritiken i många länder mot waldorfskolan och waldorfpedagogiken som jag ser som motiverat, t.ex. att kritiker har noterat att i många waldorfskolor lär det finnas många lärare som aldrig studerat vid en vanlig högskola. Tyska medier rapporterade t.ex. för några år sedan att studenter som utbildas till en waldorflärare vid en waldorfseminarium i Berlin fann att Rudolf Steiner bland deras lärare sågs som en auktoritet som praktiskt taget var heligforklarat. Man tyckte inte om att studenterna ställde kritiska frågor i relation till Steiner. För lite respekt eller brist på förståelse för honom som en förebild blev sanktionerat. Att det under senare år har uppstått partnerskap mellan waldorflärarutbildningar och universitet är ett sätt att svara på denna berättigade kritik. Alanus Hochschule i Bonn är ett bra exempel på en utbildningscentrum där man tillmötesgår mycket av kritiken genom att professionalisera forskarmiljöt kring waldorfskolorna.

    Utan att närmare gå in på varför jag har kommit till min bedömning (intresserade kan följa mina steg i omdömesbilningen på min blogg: http://gamamila.blogspot.de/) anser jag att waldorfskolan som skolform passé. Jag kan inte längre se att det är möjligt att bedriva skola och arbete på grundval av en pedagogik som började som en socialt progressiv impuls och som idag till stor del fungerar som ett metodologiskt alternativ som nästan överallt har problem att ta itu med Steiners centrala antroposofiska idéer och även har svårt att presentera dem offentligt. Antroposofi måste få vara en individuell fråga. Jag menar inte en privatsak. Att försöka institutionalisera antroposofin är däremot dömt att misslyckas. Den antroposofiska historien med alla sina sociala kriser och konflikter har visat på denna omöjlighet till fullo.

    Steiner startade upp den första waldorfskolan i Stuttgart på grundval av en specifik situation. Människor måste självfallet vara välkomna att starta och driva friskolor i dag också, men att kalla dem waldor- eller steinerskolor är föråldrat. Lärarna och människor som ägnar sig åt en skola måste ut ur sina specifika attityder, övertygelser och idéer och eventuella andliga upplevelser som de har, formulera sitt verksamhetsmål. Jag tänker att det vi känner som traditionell antroposofi och waldorfpedagogik själfallet skal få inspirera de som driver skolan, men att använda detta som en ideologi leder snart till interna stridigheter och konflikter med föräldrarna.

    Jag förföljer sådana problem där jag bor i Tyskland som förälder i en mer än 30-årig waldorfskola och upplever att mer är en börda än en fördel för skolan att det ska fungera som förmedlare eller utövare av waldortpedagogik. Lägg ner era waldorfskolor och starta imorgon med en ny friskola med ett nytt obelastat namn med konkret bas hos de som arbetar i skolan och vill ha sina barn där! Låt alla andra pedagogiska idéer och impulser som finns i skolan flöda tillsammans med de steinerske idéerna. Endast det som är fruktbart och kan kommuniceras öppet med föräldrar och med omvärlden är bra för barnen!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  5. @Jostein

    Härligt! Liknande sade Anders Skånberg redan på 80-talet. Som idé är det nog många som skulle hålla med. Men nu är waldorf sedan länge en tradition och en förhållandevis lyckosam sådan. Waldorf är en image och ett starkt begrepp. Det måste vara starka och modiga antroposofer som startar ett helt nytt koncept. Jag har svårt att se att det kan bli verklighet. Men visst, en dynamisk människa, eller några fler, som vet precis vad de vill – då kan vadsomhelst hända.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
  6. @FD

    Vad waldorflärare vill… Läraren till min yngsta son hade en tydlig intention. Att lidelsefullt följa och stödja barnens själsliga växt. Våra föräldraaftnar var högtider där han gick igenom varje barns utveckling sen sist. Vi föräldrar satt där andäktiga och kände att han förstod varje barn. Han var från början snickare, inte psykolog, som man kanske kunde trott. Jag har aldrig varken förr eller senare sett en människa som hade ett sånt djupt intresse för de barn han hade fått sig anförtrodda. Men ingen sentimentalitet, utan ett sakligt men samtidigt kärleksfullt intresse. Han kände barnen på djupet. Det var en ynnest att få ha honom som lärare åt vårt barn.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 3.0/5 (2 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: +2 (from 2 votes)
    • FD
    • februari 7th, 2013

    Tack Jostein.Jag är helt till fullo med på dina upplevelser och insikter om waldorfskolan och inser nu att ingen annan framtid finns än en där vi har friskolor där ideer och impulser kan växa fram som inspirerar vår kreativitet i nuet och ger oss begeistringens ledstjärna att följa
    så att vi blomstrar.Det kan helt säkert även inspirera unga som vill utveckla spirande pedagogik, och man kommer givetvis även hitta inspiration och tips hos Steiner men också hos andra stora pedagoger som haft en djup känsla för uppfostran och undervisning.Helt enkelt
    en skola där pedagogik som sådan främjas i sitt bästa och ja,där sådana lärare som den Johannes berättar om naturligt söker sig för att de hör hemma där.Det tror jag på! Det vill vi ha mer av!
    Och lite lättsam inställning till och humoristisk vinkel på barnen och deras värld.
    Och fokuset på dem och deras gåtor och härlighet.På dem, enbart dem.God kväll!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • FD
    • februari 7th, 2013

    Och nej, inte starka och modiga antroposofer.Starka och modiga PEDAGOGER,tack!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Lili
    • februari 8th, 2013

    Jag tycker mig höra att signaturerna FD och Jostein båda har visionen om den allra bästa skolan /skolformen och inget annat än den. Det är en slags oförsonlighet i era drömmar.
    Men jag som 25 år haft skolbarn i den allmänna skolan på ett antal platser och är inne på det åttonde med barn i waldorfskolan undrar om inte gott nog räcker? För mig är den inte perfekt, men helt okay och vida bättre för pojken än de allmänna skolorna vi som familj kommit i kontakt med. Finns de lärare som uppfyller kraven och gör sitt yttersta i allt enligt FD:s vidräkning någonstans? Jag tycker nog att av de wlärare jag träffar så ligger de ganska högt på skalan….

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
    • Lili
    • februari 8th, 2013

    Om Perra tycker jag, efter att ha läst rapporten plus annat översatt material (som ligger på ”The Steinermentary project”s sida), att han, på flera plan, inte ger ett mentalt stabilt intryck. Något gungar han med eller i, i alla fall.
    Skulle han nu vara professor i filosofi?
    Hans slutsatser av vad skolformen gör med eleverna: de blir alla försåtligt och skadligt indoktrinerade i den antroposofiska läran/synen så att de ej klarar av det vanliga samhällets krav samt har en stor risk för svår mental sjukdom. Inga faktaunderlag för detta presenteras. (Jo kanske detta att bara 40% klarar franska bachelor.) De fd elever som ej känns vid Perras beskrivning av hur den försåtliga subliminala indoktrineringen gick till, eller att de skadats, har ”falska minnen”.
    Elevernas öden liknas vid de offren i en skräcktriller (Indesence) vars hjärnor tas över och styrs. Det yttersta syftet handlar om att vid någon slags samhällelig undergång så ska antroposofin och dess sällskap ta över…
    Själv är han både rädd men modig inför sin bedömning att det kan finnas sådana som kan ta till ”extrema åtgärder” ifall saken hotas och hemligheter avslöjas.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Lili
    • februari 8th, 2013

    Perra gav tydligen allt för den antroposofiska rörelsen och den sög upp honom villigt i sig. Där befann han sig under många år innan sjukdom gjorde att han började dra sig ur, både fysiskt och mentalt.
    Att gå upp så fullständigt i ett sammanhang är något som jag själv har erfarenhet av och det är att den gör en skör.den gjorde mig skör. Man får en för snäv krets av människor runtom en som man blir för beroende av. För få intressen. Alldeles klart finns en sådan tendens hos Waldorf och andra antroposofiska verksamheter. Jag kan höra ibland ett vemod hos de lärare som pratar om den tiden då de aldrig ville gå hem från sin arbetsplats. Men det är en period som ska vara ganska kort i början av något. Sen måste andra konstellationer av människor som man har något gemensamt med kunna få ta plats.
    Om nåt är Perras texter ett vittnesmål på vad det leder till om man inte tar sig iväg i tid.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • FD
    • februari 8th, 2013

    Kloka ord.Och jag tror varken Jostein eller jag är ute efter ideal tvärtom.Kan bara prata för mig själv dock;Jag tror på pedagogiken framför allt.Att det går att göra något med den så att den verkar på ett sätt som är reellt.Men det finns inte plats för det här.Mycket är bra och det kan alltid bli bättre och ja,jag tror en lärare kan göra sitt yttersta utan att nånsin bli utsliten.Men verktygen för det,det är de som behövs.Och de finns.Och kan läras.Och bli förmågor.Steiner visste det.Det går att läsa om.Så var vi där igen.Men jag har inget mer att säga nu.Jag menar att det är möjligt att göra något levande och spirande.Utan ett uns av att det är något ideal som ska uppfyllas i ren perfektionism.Handlar inte om det.Har själv barn i friskola ej waldorf och de trivs.
    Tror på att pedagoger har akademisk utbildning.Men det är ingen lätt sak.Inget enkelt svar.Ingen självklar sanning.Det är trots allt barnens liv och öden det handlar om!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Zoe
    • februari 8th, 2013

    Jag finner det intressant att någon tolkat denne fransman som vacklande i sin bedömning,, och ej helt trovärdig.
    Om han varit 20 år i den antroposofiska rörelsen och blivit mycket sjuk, säger detta ju något.Inte om honom,utan om rörelsen han givit all kraft till.
    Skulle 20 år i en frisk miljö göra en människa sjuk?Knappast.
    Det är hur du blir av att vara på en plats som säger om den är fruktbar och frisk eller inte.
    Här går meningar isär, men min övertygelse är den, att en omgivning formar dig till fullo.Du har maturligtvis dig själv och ditt arbete med dig själv osv, men det kommer knappast fram öh taget om du inte är i en sund miljö och har en given plats där du har rätt att uttrycka dig.
    Ett sammanhang kan mycket väl göra en människa instabil och sjuk.
    Detta borde man ge akt på, då man analyserar antroposofiska sammanhang också.Antroposofin är något friskt och sunt, alltid, i sig.Det var det den var till för, att göra mänskligheten frisk.Så det kan man mycket väl ha som rättesnöre om man vill.Så länge det är sunt och friskt, kan det åtminstone vara riktigt!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: -1 (from 1 vote)
  7. För det första tycker jag att det är fullständigt orimligt att påstå att det Perra skriver ’helt kart’ är förtal. Det är verkligen inte helt klart. Man måste ha rätt att ha synpunkter på en skolform man själv gått eller arbetat inom utan att detta blir förtal. Även om synpunkterna inte tilltalar dem som gillar skolformen i fråga. Det handlar i sista hand om tolkningar. Jag tycker själv att Perras beskrivning av förhållandet mellan elever och lärare är lite extrem. Men jag håller fullständigt med i att waldorfskolan vad gäller detta förhållande är annorlunda än andra skolor. Waldorfläraren ska ha en helt annan roll i barnets liv och utveckling än vad lärare normalt har. Naturligtvis måste man få tala om detta utan att det är förtal. (Det vore eventuellt rimligt att tala om förtal i det fall enskilda, identifierbara människor utan befogad anledning utpekas på ett sätt som sätter dem i dålig dager. Så är, vad jag minns, inte fallet. Att tala om en problematisk tendens i en pedagogik är något annat — sedan kan vi ha olika uppfattning om huruvida problemet är stort eller litet eller ens existerar.)

    Sedan verkar det som om de vanliga reaktionerna från antroposofiskt håll har visat sitt fula tryne — den som har kritiska synpunkter ska utmålas som psykiskt instabil, och så vidare. Det säger väl kanske mer om dem som reagerar så än om Perra.

    Det jag egentligen vill kommentera är detta:

    ’Och avsikten är knappast religiös, snarare en önskan att ge barnet en känsla av meningsfull helhet, av hemkänsla i världen.’

    Det kan man ju också säga är en intention som följer med en religiös världsbild. Jag skulle till och med säga att det exemplet inte är ett exempel som motbevisar att waldorf skulle vara religiöst — utan snarare i alla fall har en viss potential att bevisa det! Personligen så kan jag väl mest säga att det totalt måste misslyckats — har aldrig känt mig så hemlös som just i waldorf; men jag är ju bara en individ. Vad gäller det övriga så har jag väl egentligen inget att invända mot myter och sagor i waldorf. Men jag tycker det är rimligt att waldorfskolan är öppen med att många av dessa myter berättas för att de är viktiga antroposofiskt sett och att de också får en antroposofisk vinkling (jag vet att andra skrivit om detta med vinklingar och omtolkningar tidigare, men jag har aldrig själv undersökt saken). Jag vet inte ens om det behöver vara kontroversiellt.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  8. @alicia hamberg

    Om man påstår att lärare och elever har ett förhållande till varandra som närmar sig det incestuösa är det en allvarlig anklagelse. Kalla det förtal eller ej. Jag är ingen juridisk expert, men om man lämnat in en stämning måste det vara detta man avser. Sen skulle jag knappast tro att han blir fälld, men markeringen är viktig. Kritiken i övrigt är bara en redogörelse över hans erfarenheter. Att hans slutsatser kan diskuteras är en annan sak. De är märkliga och inkonsekventa, oavsett om man är antroposof eller inte. Men knappast åtalbara.

    Sen skulle kanske `en önskan att ge barnet en känsla av meningsfull helhet, av hemkänsla i världen´ inte vara en strävan hos en `vanlig´ skola/lärare. Eller? Jag har aldrig tänkt på det. Men är det så – vad är då honnörsbegreppen? Och sammanfaller de inte i väsentlig grad med waldorfskolans – vilken tur då att åtminstone waldorfelever i de små klasserna får uppleva den stämningen! För hela barnets väsen lever ju i en upplevelse av att världen är god med ett närmast `automatiskt´ förtroende för vuxenvärlden – oavsett om den är förtjänt av det eller ej. Att kalla detta religiöst saknar då en poäng – även om jag förstår uppfattningen.

    Varför vill du att myter och sagor skall redovisas som `antroposofiska´? Är bröderna Grimm antroposofiska? Den nordiska gudasagan? Parsifal? Naturligtvis inte. Däremot kan man säga att de är en viktig del av waldorfpedagogiken i småklasserna. Och waldorfpedagogikens värdegrund är antroposofisk. Och det ska varje förälder veta.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  9. Jag råkade se på de här diskussionen igen i förbigående och trodde det var här jag hade jag hade nämnt några kommentarer jag har skrivit om Gregoire Perras argumentation, men det var det visst inte, även om Johannes länkar till en kommentar på en annan sida där de finns med som en länk.

    Bara för att de ska hittas här där de hör hemma:

    http://thebee.se/comments/FrenchTeacher.html

    Och @FD: urspunget till användningen av beteckningen ”professor” som beskrivning av Perra idag är kanske den generella franska beteckningen på ”lärare”; ”professeur”.

    http://sv.wiktionary.org/wiki/professeur

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)