Dagens antroposof är en vanlig medelsvensson, typ

Vi hälsade som hastigast på varann innan min gamla antroposofvän satte sig i sportbilen och drog iväg från det sömniga villaområdet i Järna centrum. Sportbil? Ja faktiskt. En antroposof i en sportbil. Dessutom en kvinna. Fjärran är den tid då Järnas kvinnliga antroposofer bar yllekläder med Barsja Ahlbom-inspirerad sjal, och männen vadmalskläder och näbbstövlar. Minnesvärt är läraren i Nibbleskolan som hade en havresäck som jacka. Detta var visserligen på det flummiga sjuttiotalet, men Järnaantroposoferna stod ändå ut ordentligt i jämförelse.

Och ingen ägde en sportbil. Det hade varit otänkbart.

Annat är det idag. Nu är det inte lika lätt att skilja antroposofer från mängden. Deras livsstil har genomgått en radikal  normaliseringsprocess dithän att de nu för det mesta ser ut och agerar som vanligt folk. Idag syns inte ett spår av sjuttiotalets skruttiga småbilar av obestämd härkomst. På Rudolf steinerseminariet står numer bara anständiga svenssonbilar. Och tecken tyder på att det sega motståndet mot fotbollsspel på waldorfskolor i stort har upphört.

Att få en del av lönen utbetald i grönsaker var vanligt för lärarna på Nibbleskolan då det begav sig. Eller att man jobbade gratis på seminariet mot mat och husrum. Men det idealistiska (och många gånger orealistiska) förhållningssättet till löner och ersättningar har idag normaliserats. Det tidigare utbredda föraktet för fackföreningar och konventionell arbetslagstiftning (”sånt behövs inte här, vi är ju överens”) förändrades i kölvattnet av Robygges konkurs 1993 då en egen fackförening startades, Medarbetareförbundet, med sin motpart Huvudmannaförbundet. Nu gäller hyfsade lönesystem även hos antroposoferna.

Yllekläderna – som blivit något av en profilfråga – är i stort ett passerat stadium. Folk klär sig numera normalt. Möjligtvis undantagandes bäbisar vars plagg nog fortfarande i viss utsträckning utgörs av undertröjor och blöjbyxor i ylle med vidhängande tygblöjor. Intresset för samhällsfrågor har alltid varit stort bland antroposofer, men kanaliserades på 60- och 70-talet inte via politiska partier. Steiners partilösa samhällsmodell tregreningen ansågs nämligen överlägsen. Detta synsätt har också normaliserats, mycket tack vare Miljöpartiets tillkomst. MP är idag något av ett antisparti. Partipolitiken har under åren hyst namnkunniga antroposofer som exempelvis Kerstin Anér (FP), Pär Granstedt och Andreas Carlgren (C),  Ivar Heckscher (V) och Mats Pertoft (MP).

När det gäller ledningsfrågor är rörelsen dock fortfarande väldigt mycket kvar i ett förgånget sjuttiotal där kollegiet och den platta organisationen var idealet. Sen får man inte glömma att sättet att umgås i antroposofiska kretsar fortfarande är att ha möten och studiegrupper. Men tydliga avsteg kan noteras. Pragmatiskt sinnade styrelser på till exempel Saltå kvarn, Weleda, Kulturhusets hotellverksamhet och Solåkra har tillsatt utifrån kommande chefer utan antroposofisk tillhörighet. Helt enkelt för att deras ledningskompetens saknas bland medarbetarna.

Apropå Kulturhuset så har man numer yoga-kurser där, en otänkbarhet förr då yogans esoteriska bakgrund betraktades som ”östlig” och därför motsatt den antroposofiska ”västliga impulsen”. Men den antroposofiska mathållningen med sädmatlagning, mjölksyrade grönsaker och Saltåbröd, som i många år begränsades till en exklusiv Järna-angelägenhet, är idag högsta mode hos en hip allmänhet. Samma med Weledas och Dr Hauschkas hudvårdsmedel. Och bivaxlaserade väggar förekommer fortfarande bland antroposofer och välbärgade sammanhang och företag.

Trots allt kvarstår en del specifika livsstilsmarkörer. På julen klär man granen med röda pappersrosor och gyllene planettecken och det finns nog en del som fortfarande har levande ljus i granen. Helst i bivax. Man firar Mikaeli på hösten och påsken  betraktas fortfarande som årets största högtid för mer seriösa esoteriker. Är man nybliven förälder sätter man upp en reproduktion på Rafaels Sixtinska madonna ovanför vaggan. De religiöst lagda går på söndagshandlingen i Kristensamfundet. Och varje antroposof med självaktning sjunger fortfarande Pär Ahlboms pentatoniska kanon Önska på din födelsedag då någon fyller år:

Önska på din födelsedag

fröjder av alla de slag

till ditt behag.

Men annars är vi antisar att betrakta som vanliga medelsvensson. I stort sett.

Twingly BlogRank


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)
    • Heiner
    • november 15th, 2012

    aj,aj, sixtinska madonnan målades av Rafael och inte daVInci. Ja vi var tokiga med vår idealismen. Vi struntade i avtal, lagliga löner och tyckte om att jobba på med tusan idéer samtidig, dag och natt.Finansierade mängder med prisbelönade byggnader genom att vi avståg från ”vanliga” löner. Men nu står jag där efter 38 år av aktivt pedagogiskt arbete som antroposofiskt proletariat och väntar nästa års pension med 11500SEK före skatt. Jubel!? Självvalt!? Det finns mycket att funderar över. Självgranskning är ordet.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Alexander Kieding
    • november 15th, 2012

    Yta. Livsstil. Skick och bruk. Sed, god sed. Sociala kategorier (antis, esoteriker entreprenör [hon med sportbilen, för det var väl hon?]) Spontant kan jag känna att den här typen av betraktelser hör hemma i en glossad kaffebordstidning… men varför inte! Det är inte ointressant hur vi för oss i salongerna, hur vi markerar våra tillhörigheter och värderingar, hur vi bidrar till mångfald och enhetlighet på torget. Och visst känner jag igen mig, som på ett gammalt foto i någon annans gamla fotoalbum, lite generat småleende. Jodå, visst var det där jag, han med yllemössan där. Han med vadmalskolten. Han med den väna hustrun i de långa kjolarna och det svallande håret. Han med barnen kryllande på axlarna och motorhuven. För vilken påsken var viktigast, i vars hem Rafaels madonnor samsades med bivaxljusen och tygblöjorna och de biodynamiska morötterna. Det vore fåfängt att förneka att man inte bara passade i en mall utan att man även gjorde vad man kunde för att passa i denna mall. I hopp om att därmed även göra något viktigare och värdigare än att just passa i en mall (för det ville man ju inte göra).

    Och en ny och blank bil blev det till slut också.

    En miljöcertifierad en!

    Alexander Kieding, SD (Ha!)

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. Rafael var det. Numera åtgärdat. Ja pensionen blir ju inte märkvärdig. Det är priset vi får betala för vårt engagemang.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • K
    • september 6th, 2018

    Jamen detta är roligt att läsa! Hursomhelst går det dock
    inte att låta bli att fundera hur det hade gått för alla i pensionsålder nu
    om man haft en annan syn på vissa saker inom rörelsen. Det hade ju
    kanske blivit så extremt annorlunda då. Men nej, så var det ju ej. Men om man
    varit mera Svenssons från början och liksom stegvis blivit mera antisar
    istället…hade vi då haft en annan utgångspunkt nu? Andra folk i
    denna rörelse? Hade vi då haft kändiseliten på besök sponsrande hippa
    antisföretag blomstrande och välbärgade, där nya ploppade upp hela tiden
    och Järna var utvecklat nu och Sveriges favorit utflyktsplats. Sådär kan jag tänka men det
    tjänar väl ingenting till…

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. No trackbacks yet.