En manlig feminist måste inse att han själv utgör problemet. Och vägra vara man

SCUM-manifestet (Society for Cutting UMen) är ett radikalfeministiskt manifest publicerat första gången 1968. Det är en text som argumenterar för kvinnans frigörelse genom det manliga könets utplåning. Texten, som aktualiserats genom att Turteatern framförde den i höstas, har livligt debatterats och anses av många som grunden till våra dagars gryende ifrågasättande av feminismen.

Vilket är på tiden, kanske man vågar tillägga. Manifestet hävdar nämligen att mänsklighetens alla problem kan reduceras till problemet med män. Män ses som ofullständiga kvinnor, eftersom mannens y-kromosom är en ofullständig variant av kvinnans x-kromosom. Mannen framställs som ”en biologisk” olycka som styrs av sina drifter och vars intellekt bara är ett redskap för dessa drifter. Transsexuella kvinnor framställs som män som kommit till insikt om den manliga underlägsenheten och öppet erkänner den strävan som alla män innerst inne anses ha att vilja bli kvinnor.

Författaren till manifestet, Valerie Solanas (bilden), menar att mannen mentalt är fångad i ”skymningslandet mellan apa och människa” och endast har förmågan till negativa känslor. Medan kvinnan drivs av kärlek, medmänsklighet, oberoende och självförverkligande så drivs mannen av ett undflyende från sina känslor av hat, svartsjuka, förakt, äckel, skuld, skam och tvivel. Solanas menar att mannen i sitt undflyende av dessa försöker framställa sig själv som osårbar och märkvärdig genom ”Stor Konst” och ”Djupa Grejer”. Solana håller männen som grupp ansvariga för alla krig och våldsdåd .

Männens hänsynslösa målmedvetenhet, som sägs ha sin grund i en total avsaknad av empati, upprätthåller patriarkatet. En stor del av manifestet ägnas åt att avslöja och angripa de tekniker som används för att upprätthålla patriarkatet som duperat miljontals kvinnor att socialt anta sin underordnade roll.

”När kritikerna problematiserade Scummanifestets hatiska budskap mot en grupp i samhället, män, försvarades detsamma med att motsvarande hat i alla tider har riktats mot en annan grupp: kvinnorna”, skriver Maria Ludvigsson i senaste numret av Axess (1/2-12). Argumentationen är naturligtvis orimlig. Ett övergrepp kan inte rättfärdiga ett annat övergrepp. ”Feminismen har förlorat greppet”, skriver Kajsa Ekis Ekman i DN (7/1-12), ”den debatt som finns agerar ofta utifrån ryggmärgsreflexer över svunna tiders orättvisa”.

Något förvånande är att denna extrema vänsterfeminism vunnit gehör även inom borgerligheten. ”I brist på intresse och egen idéutveckling på området har borgerligheten fullständigt accepterat vänsterns idéer om vad jämställdhet är. (…) Från att vara vänsterns negativ har man blivit dess borgerliga uttolkare”, skriver Ekman. Samtidigt har den klassiska feminismen ändrat fokus – kravet på lika rättigheter har glidit över i krav på särbehandling.

”När en kvinna innehar en post benämns hon så gott som alltid som en kvinnlig representant. (…) Aldrig någonsin representerar en manlig riksdagsman andra män och lika lite representerar hans kvinnliga kollega alla svenska kvinnor. (…) Visst finns olikheter mellan könen, men utöver de uppenbara fysiska olikheterna är skillnaderna individer emellan större än skillnaderna mellan könen.”

Medan kvinnor alltid förväntas tillföra ett specifikt kvinnligt perspektiv i sin yrkesroll, finns inte alls samma förväntan på att män ska tillföra ett manligt perspektiv, skriver Maria Eriksson i samma nummer. Det manliga är i stor utsträckning det neutrala, det kvinnliga det avvikande, det som syns.

Under rubriken Män som hatar män frågar hon sig hur män ska förhålla sig till att de själva är problemet. Det är nämligen en grundläggande frågeställning i avhandlingen IngenMansLand av sociologen Linn Egeberg Holmgren. Hon har intervjuat 28 män som kallar sig feminister. Flera av dessa har uppfattningen att det är en motsägelse att forma män som goda män, eftersom det inte finns något gott i manligheten. Också den radikale feministen John Stoltenberg vänder sig mot idén om en god manlighet.

”Maskuliniteten hänger oupplösligt ihop med sexuell objektifiering av kvinnor, orättvisa och brist på empati. Det som återstår för den som vill göra feministiskt motstånd mot detta är att vägra vara man.”

Schablonbilden av mannen som människa ersätts i Holmgrens radikalfeministiska avhandling av att det snarare är kvinnan som är människa och mannen ett djur. Eller som det sägs i Scummanifestet: ”Att kalla en man för ett djur är att smickra honom.” De feministiska männen trasslar in sig alltmer, menar Maria Eriksson. De vill avskaffa sig själva, men kan ändå inte fullt ut lita på sig själva i den feministiska ansatsen och fastnar i en självdestruktiv labyrint. Som män utgör de per definition en del av problemet, inte av lösningen.

1968, samma år som hon skrev Scummanifestet, sköt Valerie Solanas  Andy Warhol med flera skott. Antagligen en logisk handling sett ur Valerie Solanas synvinkel. Han överlevde, men hämtade sig aldrig.

 

Twingly BlogRank

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)
    • Rune Sarnet Östensen
    • mars 5th, 2012

    Den andra angelägna frågan; När män slutat misshandla kvinnor och kvinnor slutat misshandla män. När politiker slutat gläfsa samlas som åtseldjur runt deras gemensamma barn, och deras tillkortakommande, ”Hedervärda” medborgare perverterade av socialtjänsternas krav på än fler omhändertaganden…
    Perverterade medborgare, finansierade av fosterbarn industrins krav på mera, mera mammon… Lukrativt värre… Andras barn…

    http://blog.unicef.se/?gclid=CPecp4DC0K4CFfAtmAodvDMo-g

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. Krönikan föranledde en debatt på Facebook som här återges i väsentliga delar.

    Gunilla Stråhle Louwerens
    ..och texten ”spelades” för gymnasieungdomar på Turteatern.. F-n vad arg jag blivit om min son fått sitta och höra hur värdelösa män är! Grrr!

    Klas Jättner
    Johannes och Gunilla, jag är inte säker på att någon av er varken sett Turteaterns uppsättning av scummanifestet eller läst det men tolkningen som ges i detta blogginlägg känns inte fullkomlig. Scummanifestet ser jag som ett verk lysande satir, och skolungdomarna som bjöds in till Turteaterns uppsättning deltog i samtal om föreställningen och om Scummanifestet både före och efter föreställningen.

    Att män sen inte skulle kunna vara feminister och att vi är ”problemet” håller jag heller inte med om (inte säker på var du står där, Johannes då du endast citerade sådana åsikter i ditt resonemang). Jag tror att kvinnor och män måste samverka för ett mer jämställt samhälle. Det finns nog lika många kvinnor som män som upprätthåller patriarkatet.

    Johannes Ljungquist
    Var jag står… Ja efter dessa artiklar har jag i alla fall fått klart för mig att jag INTE är feminist. Det har jag i och för sig vetat länge. Men begreppet är så belastat efter över trettio år av sanslösa överdrifter och skuldbeläggande. De flesta inklusive yours truly vill naturligtvis att könen skall vara jämställda. Låt oss fortsätta med den föresatsen och låta tokfeministerna stå kvar i den skamvrå de har valt åt sig själva.

    Mina källor för artikeln är framför allt temanumret av Axess om feminismen, fakta om Scummanifestet från Wikipedia. Jag ser inte vad en teaterföreställning skulle ändra på det. Men att inte ta det på allvar utan se dess överdrifter som satir är ju ett sätt. Men tyvärr ser tokfeministerna knappast manifestet som en satir. De har tagit det på blodigt allvar. Det är ju det som är problemet.

    Klas Jättner
    Kommentaren ang. Turteaterns uppsättning riktades till Gunilla. Men Johannes, vilka är dessa tokfeminister? Hur många är dem? Har du några namn? Ska vi verkligen låta dem sätta premisserna för vad det innebär att vara feminist? Om du kan nämna några ”tokfeminister” som sagt att scummanisfestet ska tas på största allvar ska jag villigt ompröva mina åsikter. Samtliga feminister jag har hört uttala sig tar avstånd ifrån Scummanifestet och menar att det är just satir. Satir som vänder och vrider på begrepp och uttalanden som gjorts av män om kvinnor i årtusenden. Det är viktigt att inte dra alla över en kam, självklart finns det feminister som är extrema, precis som det finns kvinnohatare, nazister, islamofober, prosionister osv. Men du får det att låta som att man som feminist automatiskt skriver under på att Valerie Solanas har rätt. Det stämmer inte.

    Johannes Ljungquist
    Men snälla Klas, har du aldrig hört hur feministerna missbrukat begreppet att det idag har blivit en pinsamhet? Jag har nämnt det tidigare http://blogg.ljungquist.org/archives/4606. Vilka de är? Men herregud det är en hel rörelse som började på 60-70-talet och ALLA utvecklade en retorik inspirerad av SCUM. Det var inte tal om någon glimt i ögat. Jag har blivit utskälld bara för att jag var man! Om du inte märker något av dessa överdrifter idag är du att gratulera. Har du bara hört feminister av typen Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löven? De är de måttfulla. De vill kort och gott verka för lika rättigheter för män och kvinnor. Kanske de är ett tecken på att feminismen börjar komma in i möblerade rum…

    ‎”Ska vi verkligen låta dem sätta premisserna för vad det innebär att vara feminist?”, skriver du. Det spelade ingen roll vad man tyckte dessa vansinniga år. Premisserna sattes av tokfeministerna. Om det förekom modesta feminister blev de mobbade och utfrusna. Fråga folk i din mammas ålder. Men det är ju underbart att du är så ung att du inte har någon erfarenhet av denna könsstalinism. Och det är symptomatiskt att kritiken mot feminismen nu kommer på bred front. Förtrollningen verkar äntligen vara bruten. För bara tio år sedan hade Axess artiklar (och mina) varit omöjliga att skriva

    Feminism är ett förbrukat och skamfilat begrepp. Är det någon som säger sig vara feminist osäkrar jag revolvern. ”Feminismen har haft sin tid. Den misslyckades med att hantera sin egen framgång och urartade i extremism”, skriver Pär Ström. Läs honom så förstår du.

    Klas Jättner
    Jag har läst Pär Ström, jag har sett honom debattera. Jag avskyr hans retorik och hans nyliberala åsikter. Bakåtsträvande är vad han står för. Var i din text skrev du om någon som representerar scummanifestet? Jag såg inga namn, en förvirrad bracka som säger att ”män är djur” räcker inte för att jag ska köpa ditt resonemang. Kanske är jag för ung för att uppleva de hemskheter du blivit utsatt för av invasionen av ”tokfeminister” Du skriver själv att de kanske är påväg bort. Varför tar du då upp detta som ett problem? Jag kallar mig (precis som Stefan Löfven gör) för feminist och väljer att förknippa en strävan efter jämställdhet med termen feminism. för det är vad det är. Undantagen intresserar mig inte. De gör ingen skillnad.

    Helena Arnold
    Så klart att scummanifestet är satir och mina tankar går osökt till Jonathan Swifts bok”ett anspråklöst förslag” där man föreslog att barn skulle födas upp i Irland och sedan exporteras till England för att där ätas upp…minst lika urflippat som scummanifestet men med ett budskap man ej kan tolka bokstavligt. Du får nog osäkra revolvern och skjuta ner mig då..jag kallar mig feminist och ska väl erkänna att jag t.o.m. har ett grupp8mårke intauerat..:-) Sänder en länk så att vi kan börja med att reda ut begreppet, för jag tycker det blivit lite rörigt men kan bara fundera över vad som hade hänt om den inte funnits…sen ser den olika ut som du Klas också skrev…..http://sv.wikipedia.org/wiki/Feminism. Och vad gäller ditt förslag om att Klas skulle fråga mig om mobbing av modesta feminister. Jag har aldrig upplevt det så Johannes trots att jag idag ser mg som en modest feminist (alltså i förhållande till dem som raderar ut biologin och t.ex. tycker att alla barn ska flaskmatas för att pappan också ska få mata bebisen,,,,)enligt mig idioti) och jag vet inte heller var dessa extrema feminister funnits aldrig på mina arbetsplatser, under mina studieår eller i min bekantskapskrets. En och annan har dykt upp i ngn TV – studio men inte mer än så vad jag sett,, kanske talar du på personer som annamat queerteorin att könet är en social konstruktion som måste upplösas?

    Gunilla Stråhle Louwerens
    Nej Klas, jag har inte sett uppsättningen. Jag såg en TV-debatt om saken och det räckte för mig. Inte vill jag underskatta ungdomar, men jag är inte säker på att man uppfattar ”satiren” i en ålder då man oftast funderar mycket över sin identitet. Jag försöker uppfostra min son till att bli en schysst man, inte att han ska känna sig som en bov för att han blivit född till en. För övrigt är hela saken alldeles för ”akademisk” för mig. Jag har en kvinnlig förebild och det är min mor, som troligtvis var en äkta feminist långt innan ordet var uppfunnet 🙂

    Helena Arnold
    Ja viktigt med vilken ålder man visar vad faktiskt, politisk satir kräver några år på nacken och erfarenhet. Men det kan ju vara så att man har en bra lärare som göra goda analyser före och efter föreställningen men jag är osäker på om det räcker när man går på gymnasiet.

    Johannes Ljungquist
    Du är alltså feminist, Klas. Det förklarar ditt förhållningssätt. Att du kallar ROKS-kvinnan som förvirrad när hon nästan ordagrannt citerar en Scum-passage om männen som djur. Svenska folket såg det inte så. De tyckte att uttalandet var höjden av omdömeslöshet. Att du är feminist förklarar också varför du förbigår Hanna Olssons skandalösa förhållningssätt i styckmordsmålet med tystnad. Och feministrörelsens häpnadsväckande felanalys då det gäller den muslimska kvinnosynen som man likställer med den ”vanliga” kvinnosynen. Jag är van vid detta sätt att argumentera. Det är så här den feministiska retoriken går. Och jag vänjer mig aldrig vid den.

    Klas: Varför jag tar upp resonemanget om tokfeminismen är det jag sagt i min krönika – den håller på att förlora greppet. Tokerierna framstår idag så uppenbara att man kan tala om det. Det känns som den stalinistiska epoken kanske är på väg att ta slut.

    Klas Jättner
    Ja hennes uttalande var ju vansinnigt korkat, men det är långt ifrån att se män som ”biologiska olyckor”, vilja utplåna dem och göra slag i saken. och många feminister tog just avstånd ifrån hennes uttalande. Jag håller med om att feministrörelsen får problem inom islamfrågan (det får vänstermänniskor alltid och det gör mig trött) där jag håller med dig om att man verkligen inte kan likställa vår kvinnosyn med delar av den kulturen/religionen. Det har skrivits många hemska böcker. De kan handla om våltäktsmän, mördare, tjuvar. Det finns t.o.m. en bok som handlar om en kvinna som tycker att män ska utplånas. Den heter SCUM och bör läsas.

    Johannes Ljungquist
    Helena: Att du är en ”modest” feminist tvivlar jag inte på. Det finns modesta kommunister också. Och muslimer. Men detta hindrar inte att de är de extrema som sätter agendan, åtminstone är detta fallet med feminismen. De modestas upplevelse av ett odramatiskt jämlikhetssträvande är ju oproblematiskt. Men säger du ”feminism” idag – åtminstone för min generation – uppfattar man det som tokfeminister. Klas känner inte till denna bakgrund.

    Helena Arnold
    men Johannes, det finns ju modestitet inom allt, låt säga att du säger att du är moderat, då skulle jag kunna säga. säg inte ordet moderat, för det är fascism..för facismen/nazismen är ju faktiskt enn yttelighet av högerpolitiken. Därför menar jag att det ligger i mottagarens intresse att omdömesbilda om någon säger sig vara t.ex. moderat eller feminist. Sen tror jag att du ska diskutera m Klas utifrån den ålder han är i och med den erfarenhet han har och kanske inte säga vad han inte vet, tycker det är roligt när man möts över generationsgränserna för diskussion och då har alla den erfarenheten de har. Vad gäller Hanna Ohlsson så tolkar jag det som sjuk hysteri och inte ett uttryck för feminism även om det kan se ut så på ytan. Hur omgivningen väljer att uppfatta mitt sätt att vara feminist på är upp till dem, Min man tillhör din generation och kallar sig också feminist!

    Johannes Ljungquist
    Man kan kalla sig vad man vill. Men det är inte lika lätt att bestämma hur andra ska uppfatta detta. Du och jag kan ”välja” hur vi bör uppfatta någonting. Men när jag skrev min text var det inte ur ett sådant val. Jag uttryckte istället en uppfattning hos många som tröttnat på feministiska floskler och ”verklighetsbeskrivningar”. Inför denna uppfattning står du och Klas oförstående. Som om denna uppfattning bara är min personliga. Att Klas inte känner sin historia får jag hacka i mig, men att du inte gör det förvånar. Naturligtvis kan man ”välja” att strunta i historien, ge sjutton i extrema uppfattningar och istället arbeta för att begreppet får en ny innebörd. Många gör det, det är som sagt jättepoppis hos politiker idag att ge begreppet en snäll och oförarglig innebörd. Men detta var inte mitt ärende. Jag vill i detta klimat av feministisk ”snällism” peka på de problematiska sidorna. De sidor som varit förhärskande mycket längre tid. Sen är det ju lätt att diskvalificera vissa personer som Hanna Ohlsson som icke-feminist för att hon inte passar in i den snällistiska tolkningen av feminismen. Men jag kan försäkra dig att hon inte skulle hålla med dig. Och författaren av boken ”Döden är en man” uppfattar henne som närmast en härförare av feministiska kadrer som ville se blod, där läkarna framstod som rena arketyperna för mansgrisar.

    Helena Arnold
    Kära Johannes, jag tror di missuppfattat mig, jag har 100% respekt för det du skrivit och ville bara ge lite perspektiv på hur jag ser det och jag står inte alls helt oförstående till dina perspektiv alls, jag förstår dem och ja vissa av dem skriver jag under på men inte alla. jag menar bara att det finns extremism inom de flesta områden och varför fastna där? tror mig att jag känner min samtid och historia hyfsat men du ska också veta att alla har sitt utgångsläge i en diskussion och jag respekterar din och önskar du ska respektera min utan att säga vad jag inte kan eller förstår.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)