Så förvandlades vanliga, hyggliga unga män till massmördare

I dessa dagar då Raoul Wallenbergs 100-årsdag firas kan man göra sig en och annan fundering över hur det kunde bli som det blev. Hur var det möjligt att Hitler kunde göra det han gjorde? I en anmälan 18 januari 2008 i DN skriver Lars Linder om boken Gärningsmän av Harald Welzer som handlar om hur en del unga, i stort sett hyggliga, tyska män som nyss tagit värvning som poliser snabbt utvecklades till högeffektiva mördarförband som likviderade judar bakom de tyska frontlinjerna i Östeuropa under kriget.

Ingen tvingade dem att utrota judar. De enstaka som vägrade fick helt enkelt göra något annat, skriver författaren.

Nu är det inte helt uteslutet att fler satt sig på tvären om de från början förstått vidden av vad de satts att göra. Men en av de avgörande faktorerna var just att ögonblicket då de möjligen hade kunnat sätta ned foten gled snabbt, nästan omärkligt förbi. Situationen inför det första likvideringsuppdraget var inte sällan förvirrad och orderna oklara. Man förväntades göra sig av med ihopsamlade fångar, tillvägagångssättet fick improviseras.

När reglerna är okända gör människor som gruppen gör, och för var och en av soldaterna föreföll det som om de andra i stort sett var med på noterna. Långt efteråt berättade männen gärna om inre reservationer, men där och då var det få eller ingen som visade dem. Allt skedde ungefär lika gradvis och oförutsett, och när poliskompanierna snart vadade och halkade fram som slaktare bland blodiga likhögar var det för sent.

Morden på judar i närheten av Ivangorod i Ukraina 1942. En kvinna försöker skydda sitt barn med sin kropp precis innan de  blir skjutna på nära håll av en medlem ur Einsatzgruppe C. Källa: Wikipedia

En avrättning är ”definierande”, skriver Waltzer, den undanröjer tvivel och berättigar handlingen retroaktivt eftersom den slutgiltigt drar gränsen mellan offer och bödel. Redan efter de första morden kände sig männen säkrare på sitt uppdrag, och grupplojaliteten slöt sig. Mer och mer kom hanteringen istället att kretsa kring ett slags professionella problem männen emellan. De kunde minska det obehagliga i hanteringen genom små förbättringar som gjorde det hela enklare, snabbare och mindre fysiskt påfrestande – en successiv rationalisering som slutade med gaskamrarna.

Men för att få ovana människor att döda så kallt och urskillningslöst bör offren uppfattas som hotfulla, knappt mänskliga varelser. Detta hade de raslagar som instiftats förberett. Det var som ett slags snabbverkande gift som i ett slag gjorde 80 miljoner tyskar delaktiga. De som sedan valdes ut för den blodigare delen av hantverket kunde utföra det utan större förvåning och protester, eftersom brottet i princip redan var påbjudet i lag och det personliga ansvaret avskaffat.

Socialpsykologins bild av den ensamma människan är rätt dyster. Hon framstår som ett fegt och självupptaget djur, ängsligt förskönande sina egna dygder men svag inför auktoriteter och grupptryck och i slutna sällskap i stånd till i stort sett vilka vidrigheter som helst. Ett mönster som går igen från skolgårdsmobbning och gängvåld över sekter och byråkratier till diktaturer. Å andra sidan behövs rätt lite för att locka fram hennes bättre sidor. Minsta stöd från omgivningen, en förstulen blick, kan ge upphov till en hel vägrarfront.

Filosofiskt sett finns ondskan helt enkelt för att viljan är fri. Vilket omvänt betyder att om alla människor kan bli gärningsmän så kan alla också låta bli att bli det. För att nå dit gäller det främst att stärka människors moraliska autonomi – och att backa upp den med kollektiva insikter och en kraftfull, universell lagstiftning.

”Det är inte lätt första gången man dödar en människa. Men man vänjer sig och driver det till professionell fulländning”, säger en av krigsförbrytarna under Bosnienkriget som svar på frågan hur man är funtad om man kallblodigt kan mörda oskyldiga män, kvinnor och barn på löpande band. Hans svar är lika chockerande banalt som många andras före honom.

Det finns tyvärr inget alls som skiljer en massmördare från helt vanliga människor.

 

Twingly BlogRank

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)
    • curt jansson
    • januari 31st, 2012

    Om ”Det Ondas Problem” har både Christoph Lindenberg och Sergej Prokofijev skrivit utmärkta, genomlysande böcker. Framför allt sistnämnde sätter det hela i ett större sammanhang där bestialiteterna då och i vår egen tid får någon förklaring. Eländet är ju inte begränsad till Tyskland 1933 – 1945, utan sträcker sig in i vår tid och framtiden. Hur man bör hantera problematiken framgår även, där får var och en spela på sin egen fiddla. Ett är nödvändigt, att Tregreningen av den sociala organismen förverkligas någostans på klotet. Det är den första och grundläggande förutsättningen för att förhindra ondskan att ta överhand..

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. @curt jansson

    På vad sätt menar du att tregreningen skulle vara en hjälp mot det onda?

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • curt jansson
    • januari 31st, 2012

    Johannes

    Inte jag, utan Prokofijev säger detta, som konklusion på en lång genomgång av problematikens historik såsom den framlagts av Doktorn i diverse föredrag. Hans bok har en ganska omständlig notapparat och hänvisar friskt till främst cykelserien ”Zeitgeschichtliche Betrachtungen” från första världskrigets tid. Jag orkar faktiskt inte ge mig in i någon vidlyftig förklaring, Johannes, läs honom själv och bedöm utifrån din egen ståndpunkt huruvida han kan ha något för sig. Själv tar jag honom som historiker och antroposof, jag fattar vad han säger men avvaktar med att fälla någon dom tills jag själv bearbetat grejerna tillräckligt.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  2. Det var din bedömning jag var ute efter. Orkar inte kämpa mig igenom en hel bok med min knaggliga tyska…

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • curt jansson
    • februari 1st, 2012

    Johannes!

    Åtminstone Prokofijev finns på svenska, den heter ”Mötet med det onda och dess övervinnande genom andevetenskapen”. Finns nog på någon obskyr sajt eller på Robygge…

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  3. @curt jansson

    Visst tusan, det hade jag glömt. Tack Curt!

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Michel
    • februari 1st, 2012

    Ondska och Godhet är ord för den obildade och late. För den bildade blir ondska en människa i nöd eller sjukdom. I alla ögonblick där vi utesluter eller fattar beslut som inte är konsensus skapar vi spänningar i en grupp av människor. De uteslutna eller utröstade blir onda och måste hållas ner, ges nedsättande ord. Majoriteten lever i lyckan att fått som de vill. Så länge där finns minoriteter, utröstade och nedvärderade människor finns där ondska. En ondska vars enda betydelse är att göra människan uppmärksam på att en handling är vid handen. En handling som genom kreativitet ger konsensus och inneslutning av alla människor.

    Människor borde göra allt för att hitta lösningar på alla våra problem istället för att skjuta problemen ifrån sig som ondska och godhet. Där finns bara handlingar som skapar känslor hos människor. Gråt, smärta, glädje, panik, illamående och så vidare. Känslor som pekar på våra behov av vatten, näring, tillhörighet, skönhet och närhet. Behov som vi alla människor har gemensamt. Behov som vi som människor borde sätta högre än egen välfärd men vi lever ännu i ett andligt mörker och obildning. Denna tid är den materiella överflödets tid och vi drunknar i materiell njutning och bekvämlighet. Njutningar som förblindar,gör oss lata. Vi är mätta, bekväma och loja.

    En antroposof skulle leva som om det var depression och och ge sig hän åt den andliga glädjen istället för bekvämligheten. De må finnas antroposofer men deras bildning har inte nått djupare än till kläder, skola, dans och mat. Sen är där ett bokstavstroget mummel i inneslutna grupper. Ett ritualiserande som hör svunna tider till.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Michel
    • februari 2nd, 2012

    Hej Johannes,

    jag hittar ingen emailadress på hemsidan. Om jag vill rikta ett personligt budskap behöver jag det. Eller menar du att det inte finns något personligt här. Jag skriver publikt till dig?

    En annan fundering jag har är var du formulerar din ståndpunkt. Från vilket håll observerar du världen. Vore det inte bra för att förstå dina betraktelser att veta vem du är och genom vilka roller som du ser ut i världen. Berätta gärna om dig själv så berikar du mig genom att jag kan förstå dig. En meny ”om mig” är önskvärd.

    Som man ser jag antroposofin som…
    Som människa ser jag den här händelsen som…
    Som pesionär, som hyresrättsinnehavar, som soldat, som elev och så vidare.

    För mig har det blivit viktigt att formulera min position när jag betraktar. Läsaren behöver sätta sig in i från vilket håll jag betraktar, för att kunna göra de nödvändiga justeringar i sin egen betraktelse, för att berika sig själv. Tror läsaren att du betraktar världen från hennes håll utan att du gör det hamnar läsaren i svårigheter.

    Att förstå att världen består av ett oändligt antal betraktelsevinklingar gör att en positionsbestämmelse är viktig i navigationen genom etern.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
    • Michel
    • februari 2nd, 2012

    Jag får ta ditt eller andras liv om handlingen stödjer sig på människans basbehov och kan gälla för alla människor. Alla handlingar är neutrala tills de sätts i verket. Vi har inget ansvar för möjliga handlingar bara utförda handlingar.

    Handlingar är i sig själva bara verktyg. Verktyget kan inte omges av känslor som är gemensamma. För mördaren är en kniv god. För den som mördas med en kniv, ond. Som ni ser är värderingen av kniven helt ovidkommande utan dess handling och intention. Den late tycker om dessa ord gott och ont. Den mer aktive utvecklar hur verktyget användes, hur situationen och intentionen formades. Om handlingen kan sägas vara allmän och utan påföljd eller var egoistisk, oförståelig, utan ansvar och därmed kräver oförlåtelse och påföljd (en balanserande handling som leder till en förståelse i omvärlden när vi får göra likadant eller en insikt hos utföraren att denna handling inte accepteras allmänt och inte får utföras. Insikt ger förlåtelse. Utan insikt evig förbannelse, karma och oförlåtelse)

    Situationen bestämmer med andra ord om vi kan utföra handlingen utan påföljd, om förlåtelse kan ges. Vi måste till exempel ge andra möjligheten att ta livet av oss, ifall de hamnar i en sådan situation med oss.

    Att ta livet av sig själv eller andra är med andra ord neutralt. Det är en handling som alla andra. Situationen måste vara sådan att alla andra människor kan ges rätten att göra det i samma situation utan påföljd.

    Jag hoppas att min resonemang pekar på svårigheten att vara människa och varför den finns ett behov av att vara lat och loj. En lathet som leder oss bort från människan och inte in i människan. Kalla det ont. Kalla det gott. Vill du vara en människa eller inte?

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  4. @Johannes

    Hej Michel, Jag tycker att den säkraste definitionen på ondska är att den inte existerar. Bara onda konsekvenser. En människa kan ha de bästa intentioner som ändå får en ond verkan. Detta ser vi hela tiden i politik, näringsliv, mellan människor. Utan att jag vet det trampar jag på en myra, utan att förstå bättre sårar jag en medmänniska. Till och med Hitler upplevde att hans idéer var bra för världen.

    Det är detta som illustreras i min text här ovan. Soldaterna, om än osäkra i början, blev med tiden övertygade om det rättfärdiga i sitt handlande. Tror jag. Resten av världen såg deras handlingar som extremt ondskefulla.

    Till din fråga om kontakt: Jag mejlar dig med svar på dina frågor.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Michel
    • februari 2nd, 2012

    Vad är då en ond konsekvens? Då är vi genast där igen. Ett ont handlande, för vem då? För någon annan är det en god konsekvens. Skall vi låta majoriteten bestämma? De flesta tyckte att handlingen var god. Då var den god! Alla som tycker att den var ond är vänliga att sluta säga att den var ond eftersom vi nu bestämt att den var god.
    Vad händer då?

    Vilken handling var det? Hur kändes den? Vad gjorde du när den hände? Vilken roll hade du?

    Jag var vilsen. Jag var fattig. Jag var rädd. En man kom emot mig och erbjöd mig mat,vatten, lön och tillhörighet. Han sa att lidandet var judarnas fel. Så slöts snaran sakta runt min hals. Långsamt gjorde vi oss av med vilsenheten, skulden och rädslan. Vi projicerade över den till judarna. Ju mer vi skrek och skramlade ju räddare blev judarna och desto starkare kände jag mig. Till slut i mitt övermod och tro att det skulle bli bättre sköt jag, gjorde mig av med min skuld. Förpassade den till andra sidan.

    Vem har inte mobbat. Vem har inte blivit mobbad. Så blir det när vi handlar omedvetet, i panik, i rädsla, i okunskap, av ångest, sorg, av kärlek till idéer. Vi år sådana som människor. Vi har alla en jude och en hitler inom oss. Använder vi dessa roller på ett obildat sätt blir där katastrof. Bildat, erfaret och moget blir det uppbyggnad.

    Återigen, det är svårt att se igenom alla roller, hantera alla känslor, tankar, minnen och sinnen. Vi kan bara leva och se till att vi står så fria vi kan. Och när vi gör misstaget. Ta ansvar, gör insikten och ta emot förlåtelsen. Ibland får vi dö för vad vi tror på både som offer, hjältar och som byggklossar i människans historia.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  5. @Michel

    Jag förstår inte vad du tycker är problematiskt. En ond verkan är inget relativt eller förhandlingsbart bara för att den som är orsak till den inte förstår vidden av det han gjort. Det är säkert så att jag sårat människor jag inte har en aning om. Men det förtar ju inte det onda jag förorsakat. Det är ju ett objektivt faktum. Det skapar karma. Jag talar om onda konsekvenser oavsett vad den ena eller andra tycker.

    Detta är den enda nivå man kan tala om objektiv ondska på om det ska vara en meningsfull diskussion. Och det understryker den gamla sanningen att ju mer du växer i kunskap och moraliskt handlande desto mer insikt får du att handla omdömesgillt och ansvarsfullt. Därför blir ditt inre arbete i praktiken ett arbete för världen. Den invigde tjänar mänskligheten.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Gert
    • februari 12th, 2012

    Jeg tænker at det onde er en realitet, at der findes væsener som i den åndelige verden vil fjerne os fra vores vej mod at blive guddommelige væsener, og hindre os i at udøve det gode som består i at hjælpe alle i at finde vejen ind i fremtiden.
    Hitler troede sikkert at han ville det gode, det er der mange syge mennesker der tror, men vi må nøjes med at bedømme deres handlinger og konsekvenserne af dem. Bedøm på deres frugter, hvad var nazismens frugt, ca 50.000.000 døde.
    Jeg tror der er bedre måder at tjene det gode, ikke mindst i at støtte og hjælpe mennesker der har behov for støtte og hjælp, istedet for at skyde dem.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  6. @Gert

    Frågan om Hitler trodde att det han gjorde var gott är intressant. Jag tror inte han såg det så riktigt. Däremot tror jag att han menade att det han gjorde var nödvändigt – på samma sätt som Breivik i Norge. Båda drevs av en stark idealbildning där de inför sig själva uppfattade de utförda gärningarna som ett jobb som måste göras för att uppnå ett idealtillstånd. Jag tror inte någon av dem såg sig själv som ond. Att en människa ser sig själv som ond tror jag är sällsynt. De har alltid bevekelsegrunder som rättfärdigar deras handlingar. Och åstadkommer man oavsiktligt en handling som får en ond verkan (t ex att man råkar köra över någon av misstag), så hade man ju inte den intentionen.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. No trackbacks yet.