Svenska folkets behov av en kungasaga

29 december 2011. Det finns ingen/inga bättre representanter för Sverige än kungafamiljen. Sen får republikaner och vänsterpartister säga vad de vill. Hur kan man bortse från 70% av folket? (En reflektion efter summeringen av året med kungafamiljen på TV i kväll).

Denna provocerande kommentar på Facebook alldeles på slutet av året genererade 87 kommentarer, vilket är en rekordnotering på vårt konto. Många ifrågasatte det demokratiska i att vi har en som blivit statschef genom arv: ”Demokrati betyder folkstyre, hos oss innebär det att vi väljer partier som ska styra vårt land”, skriver Helena. ”Statschefen är ju kungen…och det är otidsenligt, att födas till en position oavsett om man vill eller inte, kan eller är oförmögen”. På vår fråga om det inte är demokrati om 70% av svenska folket vill ha kvar kungahuset, svarar Alicia att det är institutionen som sådan som är odemokratisk.

Sofia ville föra in en annan argumentationsfigur:

”Jag tycker nog att det största problemet med vår monarki är familjen Bernadottes egna rättigheter. Snart kommer ännu ett litet barn att födas, som från början inte bara har den egna släktens utan hela nationens krav på sig att tillhöra en viss religion, vara heterosexuell, reproducera sig och viga hela sitt liv (inte bara fram till 65) åt ett yrke han/hon inte får välja själv. Det är en hederskultur if ever I saw one, ett sorts slaveri tycker jag.”

Slavargumentet har anförts tidigare i debatten men förnekas av kungligheterna själva. Kungen tycker det är kul att vara kung. Sen har det funnits kungar och prinsar som avsagt sig sin position. Prins Eugen t ex, han ville måla istället. Och han var en duktig målare. Och kung Edward i England som ville gifta sig med den frånskilda, alldeles vanliga amerikanskan Miss Simpson. Så slavargumentet känns knappast som ett avgörande skäl att ersätta kungahuset med en president.

Sofia förtydligar: ”Om vi måste ha en statschef känns det ju betydligt schysstare mot personen i fråga att han/hon får anmäla sig som frivillig (tex ställa upp i valkampanj) än att bli utsedd av någon annan innan man ens är född.” Men vi alla är födda in i olika sammanhang som vi inte valt. Och ett mer priviligierat sammanhang än kungahuset får man leta efter.

De kungliga är vanliga människor  insatta i extraordinära sammanhang med uppgift att mer än något annat förkroppsliga den svenska folksjälen – genom generationerna, höjt över dagspolitiskt käbbel. Alla frågor kring tronarvinge, successionsordning, prinsar och prinsessor och släktskap med andra hov skapar en nästan esoterisk mytologi som lever starkt i folkdjupet. Den svenska modellen är en stark demokrati kombinerat med ett folkligt behov av en kungasaga. Och den fungerar utmärkt, speciellt sedan kungen fråntagits all makt att styra riket.

Naturligtvis är kungahuset förlegat  – som idé. Ett kungadöme kan knappast grundas idag. Det skulle troligtvis inte ens rojalisterna förespråka. Men att mena att kungahuset är förlegat när 70% vill ha det känns knappast adekvat. Det är en realitet som inte går att vinka bort med ideologiskt snömos. Samtidigt demonteras kungamakten naturligtvis hela tiden. Svärmor muttrar harmset över kvällstidningarnas skandalisering av kungen: ”För femti år sedan hade de fällts för majestätsbrott”. Och så är det ju. Då var kungafamiljen oberörbar. Nu har de berövats makten att påverka rikets angelägenheter. De är bara symboler – och det är bra. Långsam demontering.

Därmed avslutas summeringen för 2011

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)
    • curt jansson
    • januari 19th, 2012

    En utmärkt exposée, du glömde bara det saftigaste argumentet mot republik jag kan tänka mig: I fall vi måste välja president, får vi sannolikt välja mellan Göran Persson, Fredrik Reinfelt (när han äntligen avpolletterats), Göran Hägglund, Andreas Carlgren eller någon annan förbrukat, beprövad odugling. Bäst att hålla till godo med den charmanta odugling ödet gett oss och hoppas att dottern fyller stövlarna snyggare.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. @curt jansson

    Helt riktigt. Det är ett perspektiv republikanerna uppenbarligen aldrig tänkt sig in i.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Gert
    • januari 19th, 2012

    Den eneste årsag til at kongehusene er så populære idag er at alt andet i vore samfund smuldrer, alt fra det sociale, politiske, sociologiske, religiøse, idealistiske til kulturen som vi kender den.
    Folkene griber det sidste strå af noget velkendt og stadigt populært, godt gammeldags, tillidsvækkende og pompøst. Noget der, vigtigst af alt, minder om den kultur og den fælles baggrund vi havde.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  2. @Gert

    Jag menar att kungahusets popularitet är oavhängig allt annat i samhället. Det är just det som är avsikten. Och så har det alltid varit. Populariteten är inte beroende av om det går dåligt med samhällsfunktionerna i övrigt. Att kungahuset inte bara påminner om utan ger oss en konkret upplevelse av att den svenska historien ännu är närvarande, ja förkroppsligad i nu levande människor. Denna upplevelse är unik i en modernitet och internationalism som mer och mer fjärmar sig från den svenska egenarten. Motståndarna hävdar att kungahuset är omodernt och otidsenligt – javisst, det är just detta som är poängen!

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
  3. Oroande nog tycks köns mummel samklinga med pappismens prat:

    http://murslev.blogspot.com/view/timeslide#!/2010/06/brollopet.html

    ”mitt arbete har för det mesta gällt HJÄRTAT, och där spelar det ingen roll hur clever eller pantad man är.

    Kungahuset är en angelägenhet för just hjärtat. Inte bara det individuella hjärtat, utan vårt gemensamma hjärta i egenskap av svenskar. Alltså att kungafamiljen kan vara en värdig och fungerande representant för det svenska hjärtat, den svenska folksjälen om man så vill: den anda som FÖRENAR oss alla i en svenskhet som vi aldrig någonsin kommer att kunna definiera, än mindre bevisa, men som är lika verklig som familj och kärlek och annat man aldrig kan definiera eller bevisa existensen av. Sånt man KÄNNER (eller inte).

    Oavsett om man råkar gilla sill och potatis, IKEA, semlor eller jultomtar.

    I tider som dessa, då vår demografi förändras så radikalt, tror jag att en symbol som talar till hjärtat är viktigare än någonsin. En gemensam identifikationspunkt. Som kan nå oss och beröra oss alldeles oavsett övriga grupptillhörigheter, religiösa, politiska eller filosofiska överväganden och ställningataganden, status och bildningsgrad.

    Helt enkelt för att det är så, ja, sagolikt. Konungariket Sverige, här är vi.

    De stabilaste demokratierna är monarkier. Och jag tror att det beror på att ett kungahus just ger en så odiskutabel prägel på nationskänslan. En monarki urartar inte till en administrativ enhet. Den har en själ. Och sådant tror jag är viktigt. Annars känner ingen någon djupare lojalitet med eller ansvar för landet. Patriotism kallas det visst. Fosterlandskärlek. det där som gör att vi AVSTÅR från att mygla, fiffla och sko oss på det allmännas bekostnad; AVSTÅR från att ”lura staten” även när vi skulle kunna det. Utan den känslan skulle alla kontrollanter och poliser i världen inte räcka till för att hålla ordning. Och inte alla lagar och regler heller. Vi skulle lika gärna kunna avskaffa namnet Sverige och bara kalla oss enhet nr 19 eller så.”

    P

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. januari 31st, 2015