Rudolf Steinerseminariets förlorade själ

Antroposofiska sällskapets svenska gren bildades 1913 som en av de första utanför Schweiz. Under många år var sätet på Rådmansgatan 14 i Stockholm. I början på sextitalet då Arne Klingborg och kretsen kring honom flyttade ut till Järna följde sällskapets administration med. Efterhand kom  antroposofin alltmer att uppfattas som synonymt med Järna. Och inte utan orsak. Här utvecklades en rad unika initiativ – ett helt litet samhälle växte fram med bostäder, jordbruk, omsorgsvård, kvarn och bageri, skolor, vuxenutbildning, park och sjukhus – allt i en enhetlig och nyskapande arkitektur som på den tiden väckte ett visst uppseende.

Allt detta utgick från en bestämd plats – Rudolf Steinerseminariet. Många antroposofiska verksamheter låg på andra platser i Järna, men det självklara centrat var här med sin tyngdpunkt på vuxenutbildning inom antroposofi, pedagogik, läkepedagogik, konst, jordbruk, och eurytmi. På området ligger också ett bibliotek och det arkitektkontor som ritat husen – och från 1992 ett kulturhus. I omedelbar anslutning ligger en waldorfskola, en handelsträdgård, ett jordbruk och från 1985 Vidarkliniken.

Under sexti- och sjuttitalet växte verksamheterna på platsen. Hus byggdes, uppmärksammade utställningar skapades och seminarieelever strömmade till. Det var en sällsamt lyckosam epok där kreativitet och idérikedom frodades. Alla hade upplevelsen att de deltog i ett gemensamt projekt, vare sig man gick på de föredrag och kurser som anordnades, deltog i trädgårds- och köksarbete, i planeringen av ”Salen” (sedermera Kulturhuset), i någon av alla studiegrupper som uppstod, eller guidade de studiebesök som dagligen besökte platsen.

Och överallt denna karismatiske Arne, ledaren som inspirerade alla, som fick oss alla att växa utöver oss själva. Han var den självklara kraft som gjorde att seminariet lyste av dådkraft och spännande idéer. Som drog folk.

Då Arne Klingborg avled 2005 hade denna gyllene period för längesedan avtagit. Folk kom inte längre till utbildningarna, som en efter en fick läggas ned. Seminariet var nära att gå i konkurs, men räddades som institution, även om kursverksamheten i praktiken upphört. Den allmänna linjen lades tidigt ned, pedagogiska linjen hade flyttat till Bromma, konstnärliga linjen, som med tiden ombildats till bildlärarlinjen, upphörde häromåret.

Idag finns en utbildning i läkepedagogik, men inte i Steinerseminariets regi – de hyr bara ut lokalerna. Steinerseminariets eurytmilinje har idag kvar en eller två elever och läggs ned till sommaren – undervisningen har sedan länge tagits över av utbildningar i Norge, Danmark och Finland.

Rudolf Steinerseminariet är idag inte längre en utbildningsinstitution, dess uppgift  har reducerats till att vara hyresvärd. Man förvaltar byggnaderna på platsen och parkanläggningen. Man är inte längre den stora initiativbärare som arrangerar konferenser, kurser och föredrag. Rudolf Steinerseminariet har förlorat sin själ.

Den minimala utlåningen på seminariets bibliotek resulterade för en tid sedan i en avveckling av verksamheten. Då detta bekantgjordes på Facebook kom en storm av protester från människor som inte förstått hur saker och ting ligger till. Och hur skulle de kunna veta? Även om nedmonteringen av själva urbilden för den svenska antroposofin pågått länge är det inget man talat högt om. Man har alltid sett framåt – det tråkiga lägger man bakom sig.

I senaste numret av Balder erkänns för första gången officiellt att den antroposofiska rörelsen ”befinner sig i en stor kris, Goetheanum och Antroposofiska sällskapet…” Orden kommer från Rembert Biemond, nytillträdd VD för Vidarstiftelsen.

För mig är det en öppen fråga hur det kommer att bli med antroposofin, jag vet inte. Men jag är helt säker på att antroposofin på lång sikt blir en intressant och stor faktor i världen. Det är inte något stort problem om man har lite berg och dalar på vägen, det måste vara så.

Det känns redan som om Rembert tagit ett fast tag om rodret på platsen. Han har gått in i olika styrelser, intresserat sig för att skapa samverkansformer mellan verksamheterna och han ligger bakom den stora satsningen See! Color! med den världsberömde konstnären James Turrell i sommar (15 maj – 2 oktober). Ett initiativ helt i Arne Klingborgs anda. Kanske kan han på sikt ge Rudolf Steinerseminariet tillbaka dess förlorade själ?



W3Counter


Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 4.8/10 (5 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)
Rudolf Steinerseminariets förlorade själ, 4.8 out of 10 based on 5 ratings
    • Christer Owe
    • maj 1st, 2011

    Det är idéerna som bygger världen.
    Har man inga idéer bygger man heller inte framtiden.
    Och idéerna behöver landa hos andra människor, slå rot, frodas, utvecklas…ligga rätt i tiden.
    En ny generation måste ta över som känner vilka frågor som lever nu och framåt. Tror inte att det är konstigare än så.
    Se på (S) hur de famlar efter sina framtidsidéer. För att tiden har rusat ifrån dem.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 4.5/5 (2 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
    • ElisabethG
    • maj 5th, 2011

    Det är så svårt för oss människor att acceptera att allt är förgängligt. I växtvärlden är det fullkomligt naturligt. Från fröet som spirar i jorden till blad, blomma, frukt – och död. Det är samma sak med idéer i denna materiella värld. En bra idé vissnar och dör men den kan återuppstå! Vi måste acceptera detta! Det är fallet med alla stora andliga ledare och deras ”läror”. När ledaren dör sker just detta. Om det inte skulle ske skulle det vara tvärt emot de jordiska lagarna. Bejaka uppståndelsen i stället! I dessa påsk+pingst-tider passar det utmärkt!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +2 (from 2 votes)
    • M
    • maj 10th, 2011

    Väljer man en annan väg förväntar man sig det bästa.Varför ha ett steinerseminariet där folk inte är beredda att göra allt för sina elever,för platsen,för antroposofin???Vad är poängen?Förr eller senare rämnar det.Vi som gör något nyskapande idag måste ge allt allt allt.Annars är det bara att glömma.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
    • M
    • maj 12th, 2011

    The most powerful force in the entire world is LOVE.

    When you bring LOVE, PASSION and ENERGY to a project, a client, a prospect,
    a child, a relationship, you meet with success. Every time.

    LOVE always wins…

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: -1 (from 1 vote)
    • Sara
    • maj 15th, 2011

    Problemet med ”antroposofer” är att de inte utvecklar personligheten.Vi måste göra det också, inte bara vara allmänmänskliga.Jag tror det försiggår ett stort missförstånd nånstans.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
  1. Hej!
    Det viktigaste är att den andevetenskalipga impulsen får fortsätta och växa i hela landet Järna har haft en mycket viktig funktionen men jag ser också motståndarkrafternas starka inverkan på hela den antroposofisk rörelsen. Endaat genom att sällskapet bär denna andliga impuls och inte bråkar sinsemellan så kan antroposofin utvecklas vidare, Bråk har det varit inom sällskapet sen Steiners tid så det är inget nytt. Utvecklingen på Steinerseminariet i Järna är mycket mycket oroväckande, och görs inget ja då blir det en seger för motståndarmakterna / Ann-Mari

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Zora
    • juli 20th, 2019

    Jag är djup tacksam att Steinerseminariet och andra Antroposofiska verksamheter fanns i Järna när jag ”landade” i Sverige i min andliga sökandet. Det har varit som en underbar dröm. Tack vare stöd och hjälp från Mikaelgården jag har fått möjlighet att börja som elev på Steinerseminariet -Almäna linien och sen Waldorfpedagogik 1985. Tack till alla dem underbara lärarna, och alla människor jag har träffat då och sen i arbete på Vidarkliniken och Nordiska laboratorier-Järna och Weleda-Skillebyholm.
    Många ändringar har hänt efteråt i mitt liv och i Antroposofiska verksamheter. Så är det i livet på Jorden-förändringar!(spelet i det stora Illusionen).
    Jag är tacksam att i dag (juli 2019) helt tillfälligt har jag träffat en människa, bredvid ett konstig byggnad, bakom Vidarkliniken. Han sa att han heter Rembert. Han kunde svara på min fråga om vad är det för mysteriösa bygnaden som stod där. Han sa att han var en av deltagarna när det skapades 2011. Det är en brun, hög, stor cylinder-liknande form med låst dörr och ingenting skrivet utanför på dörren.
    Han sa att det var en konstnärligt verk av den berömde konstnären James Thurell (US), från 2011, och att man måste vara inuti för att upleva ljusets spel. Man skall fråga i receptionen för nyckel att komma in och det behövs flera timmar att vara inne för att få uplevelse.
    Jag tänkte i det ögonblick på Arne Klingborg att det var i hans anda, Han var för mig som en varm själ inom det Antroposofiska sällskapet, när jag levde i den dröm… Ständiga ändringar på Jorden och former som har början och slut och förvandling i något annat.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. No trackbacks yet.