Antroposofiska sällskapets småborgerliga mys-pys

Vi vet att antroposofin har stora uppgifter i världsutvecklingen och att vi som antroposofer har ett särskilt ansvar i denna process. Som förening företräder Antroposofiska sällskapet också detta ansvar inför medlemmarna och utåt offentligheten. Kan man säga att sällskapets styrelse på rätt sätt företräder sitt ansvar? Frågan gäller både här hemma och internationellt. Eller för att sätta det på sin spets: Förstår styrelsen sällskapets uppgifter?

Frågan uppstår naturligt då man betraktar allt styrelsen inte gör.  Man har ännu inte tagit fram en beskrivning av antroposofins egenart i en allmänt gångbar formulering för en bred allmänhet. Och ännu inte placerat Antroposofiska sällskapet som sammanslutning och idé i en begriplig samhällskontext. Man har inte hittat former för deltagande i samhällsdebatten, trots ständiga påstötningar från medlemmar under åren. Man har inte tagit tag i att analysera det låga medlemsantalet – med alla dess implikationer – eller arbetat fram en omvärldsanalys som underlag för en omdömesbildning kring antroposofins roll i samhället.

Det speciella ansvar antroposofer känner för samhällsutvecklingen speglas inte i styrelsen. Man anser inte att man bör ta initiativ för kontaktskapande med sammanhang och organisationer i frågor av gemensamt intresse – än mindre hitta former för samarbete. Och högskolans arbetsformer har aldrig kommit upp på styrelsens agenda, liksom sektionernas karaktär av skråväsen. Inga idéer kring en vitalisering har uttalats – och högskolan betraktas ändå som sällskapets prio ett.

Styrelsens förhållande till medlemskapet har sedan länge präglats av ett märkligt ointresse. Här ordnas visserligen ett par möten om året förutom det obligatoriska årsmötet – men hållningen i vardagen, själva gesten gentemot medlemmarna kan inte beskrivas som något annat än frånvaro. Eller som en medlem uttryckte det häromdagen: ”De är inte intresserade av att jag är medlem – varför ska jag då vara medlem?”.

Med så mycket man kan förvänta sig att styrelsen borde ägna sig åt – och som de inte gör – känns frågan berättigad: Gör de vad de ska? Är det i själva verket så att de gör saker de inte ska göra?

Man har upphöjt ”människomöten” till sin  stora uppgift på ett sätt som knappast skiljer sig från vilken handbolls- eller fiskeförening som helst. Formerna är mer anspråksfulla och de stora orden bombastiska – men intrycket av småborgerligt mys-pys är detsamma. Mötena bidrar aldrig till något som utvecklar rörelsen. De har för det mesta prägel av samkväm där man mer solar sig i glansen av de stora frågorna än tar itu med dem. Det är antroposofi på låtsas – vilket naturligtvis syns i vikande medlemssiffror. Vad hände med de väsentliga frågeställningarna?

Och hur skulle sällskapet kunna företräda en antroposofi på riktigt? I följande krönika skall ett par förslag ventileras.



W3Counter


Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 7.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)
Antroposofiska sällskapets småborgerliga mys-pys, 7.0 out of 10 based on 1 rating
    • Gert
    • mars 17th, 2011

    Ser frem til næste indlæg.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Mio
    • april 6th, 2011

    Det här vill man höra mer om.Hur sjutton kunde den antroposofiska rörelsen bli småborgerligt mys-pys?Tja,det var nog för att man fokuserade mer på lasyren och glasyren än ”den inre garnityren”.God is in the details.Eller vad?För att kunna lösa ett problem måste man fråga hur det startade,sa den gode Goethe…………..

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. @Mio

    Det där kan man grubbla över mycket. Sune Nordwall har en komplicerad förklaring här: http://blogg.ljungquist.org/archives/3040. Det enkla svaret är den stora respekten för Steiner. När han dog ”stelnade hela impulsen”, som en god vän sa. Vem kan mäta sig med honom – bäst att göra som han sa. Och så blev ett osjälvständigt förhållningssätt stilbildande redan från 1925. Resten är bara konsekvenser av detta.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Mio
    • april 6th, 2011

    Vem kan mäta sig med honom-bäst att göra som han sa.Ja!Det låter precis som ”antroposofer -allmänt begrepp”.Vad taskigt.De gjorde Steiner till en tyrann-en esoterisk tyrann.Det säger ju allt,faktiskt.Ett slags omvänt högmod.Antroposofiskt lågmod hahaha.Ja,småborgerligt,men det måste också vara småtråkigt med den inställningen…det är för få riktiga konstnärer i rörelsen.Jens Björneboe må ha slutat illa,men i Norge är man lite kaxigare,åtminstone en del.Småborgerlig är inte gemene norrman.Där tror man på att var och en kan själv.Liite mer än här i alla fall.Jag håller själv på Steiners ord i umgdomsföredragen;”Läs Frihetens filosofi och lämna resten åt Gud”.Det hade blivit grejer det.Då hade vi inte haft det vi har idag.Attans också!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. No trackbacks yet.