Vidkun Quisling – en norsk tragedi

Den nionde oktober 1945 stod Vidkun Quisling framför exekutionspatrullen vid kruttornet på Akershus i Oslo. ”Jag är oskyldig” var hans sista ord innan skottsalvan från tio soldater avlossades och träffade det vita pappersark som var fäst med knappnålar mitt för hjärtat på hans grå ylletröja. Vakthavande fänrik gick därefter fram till den fallne och sköt ett sista nådaskott i huvudet.

Vidkun Quislings efternamn kom att bli synonymt med begreppet landsförrädare redan under hans livstid. På många sätt var det välförtjänt. Men en närmare bekantskap med hans biografi visar  sidor som komplicerar bilden.

Tyskland ockuperade Norge 9 april 1940. Enligt uppgift hade Quisling redan året innan varnat tyskarna för engelsmännens strategiska intressen i Norge, vilket ansågs ha bidragit till Hitlers beslut att ockupera landet.

Då den norska regeringen lämnat Oslo strax efter att tyskarna intagit staden och kungen flytt, fanns inte längre någon representant för den verkställande makten i huvudstaden. I det läget ställde sig Quisling ”till förfogande”, som han uttryckte det, i avsikt att förhindra blodsutgjutelse och återställa lugn och ordning. Så hade han hoppats att man skulle se det. Att den regering han tillsatte skulle fungera som en sorts stötdämpare mellan ockupationsmakten och det norska folket. Utan detta hade saker blivit etter värre, menade han.

Det var en ödesdiger felvärdering. Det stötande, skamlöst osmakliga i att en politiker föll sin kung och regering i ryggen i nödens stund när en främmande makt slagit till mot landet, skulle aldrig förlåtas av norrmännen. Och Quisling kom aldrig att förstå vidden av sin förbrytelse. Han såg det som att han hade räddat Norge från total osjälvständighet. Han försökte också hela tiden förmå Hitler att ge Norge status som självständig nation.

Quisling ville bilda ett storgermanskt förbund där Norge i allians med Tyskland skulle ha en gemensam försvars- och utrikespolitik med gemensam valuta. Att ersätta ockupation med union, helt enkelt. Men detta var Hitler inte intresserad av. Och därmed blev Quislings situation i längden ohållbar.

Efter Tysklands nederlag vid Stalingrad blev hatet mellan landsmän påtagligt i Norge. Det rådde då ”ren inbördeskrigsstämning”, skriver Quislings utrikespolitiske rådgivare i sin dagbok 1942. Näringsliv och förvaltning motarbetade nu Nasjonal Samling, som Quislings parti kallade sig, och från våren 1944 blev det en veritabel massflykt från landet.

In i det sista satt Quisling varje dag på sitt arbetsrum på slottet och expedierade beslut enligt förvaltningens rutiner och partiets långsiktiga plan. Men genom Hitlers självmord på natten till den första maj 1945 gick botten definitivt ur både den tyska och norska krigsmoralen.

Quisling höll sitt sista radiotal 4 maj där han sade sig vara ”beredd att vika” och ta upp en dialog med hemmafronten och exilregeringen i London. Han erbjöds av tyskarna att fly till Spanien, men avböjde. Genom att fly skulle han ju erkänna sitt förräderi. Det var också detta som blev hans försvarares linje då rättegången mot honom inleddes: Att lägga fram Quislings motiv och idealitet snarare än att gå i god för hans verklighetsuppfattning.

En otacksam uppgift. Ändå blev advokaten övertygad om Quislings hederliga avsikter och goda tro. Han menade faktiskt att han hade en kallelse att rädda Norge från den svåra kris han såg komma redan på trettiotalet. Åklagarsidan talade om högförräderi och stöd till fienden under krig, och dessutom mord.

Utgången var given. Rätten misstrodde Quisling helt och hållet. Han var dömd på förhand, ingen såg något förmildrande i Quislings handlande. Hans advokat fick hatbrev och man spottade efter honom på gatan. Kravet på dödsstraff var i det närmaste enstämmigt. Till och med Quislings fångvaktare hade gjort upp om att mörda honom om han inte fick dödsstraff.

”Det är inte lätt för oss andra att förstå Quisling”, sa försvarsadvokaten under rättegången. En djup avgrund skilde honom och hans verklighetsuppfattning från andras. Detta var gåtan Quisling – nyckelbegreppet i rättegången. Själv hade han en annan syn:

När man talar om ”gåtan Quisling”, så verkar det för mig som om problemet har en helt annan karaktär, nämligen gåtan det norska folket… Att det är jag som sitter här som landsförrädare, det är för mig en gåta. Att norska folket kan ha en sådan beskaffenhet!

Måndagen 10 september 1945 dömdes Vidkun Quisling till döden för krigsförräderi, mord och stöld. När avrättningen verkställdes hade Norge inte haft dödsstraff sedan 1876.



W3Counter


Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 3.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: -1 (from 1 vote)
Vidkun Quisling - en norsk tragedi, 3.0 out of 10 based on 2 ratings
    • Gert
    • januari 1st, 2011

    Han skabte det nazistiske parti i Norge.
    Han gjorde intet for at forhindre drabet på jøderne eller det helvede fangerne på Grini levede under. Så vidt jeg ved bifaldt han faktisk det.
    Jeg kan overhovedet ikke se problemet, han var skyldig som ind i helvede.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (2 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: -1 (from 1 vote)
    • curt jansson
    • januari 1st, 2011

    Johannes, du betraktar det hela litet väl mycket från ovan och från sidan, enligt svenskars vana.

    Quislings förräderi bestod inte enbart i försöket till maktövertagande, vilket tyskarna snöpligt avfärdade, utan mera i de brott som begicks i Nasjonal Samlings namn. Kan nämnas att hela kampanjen i Norge från 9 april till 7 juni 1940 kostade dryga 1200 norska soldater livet.

    Quislings och hans hejdukars trägna arbete för fäderneslandets väl kostade över 10 000 liv, inberäknad alltför många av de få judar som fanns i landet. Få familjer kände någon som inte hade utsatta i släkten, häktningar, tortyr, avrättningar utan laga dom, gisslantagan etc etc etc ad nauseam…utförda ofta av tyskarna men alltför ofta av Vidkun Quislings medlöpare.

    Att Quisling dessutom omtalade sina bödlar som hjältar och
    motståndsmännen som barbariska banditer gjorde honom inte mera älskad. Mannen var, trots sina insatser med Nansen i Sovjet på -20 talet, en olycka för Norge och norrmännen.
    Att han och de värsta av hans bödlar sköts var inte mera än de kunde väntat sig. De gjorde precis som nazikoryféerna i Nürnberg, skyllde ifrån sig, på varandra och lade ansvaret på alla andra axlar än sina egna.

    Att rättsprocessen mot NS medlemmar efter kriget var bristfällig och dålig, beskrivet av Jens Björneboe i ”Under en hårdere himmel”, är en annan femma. Den diskussionen har man i Norge tagit många gånger under årens lopp.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. Jag har inte tagit ställning för Quisling, än mindre försvarar jag hans sak. Jag har bara velat förstå vad som hände – hans historia har varit litet känd i Sverige. Och Hans Fredrik Dahls biografi över Quisling sätter fokus på människan – inte skuldfrågan. Rättegången gjorde tydligt att det inte var maktbegär utan en (perverterad) idealism som drev honom. Och han var naiv. Han TRODDE att han utförde en välgärning för Norge. Och ändå gick det så illa.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • curt jansson
    • januari 1st, 2011

    Hans Fredriks Dahls biografi påminner oss om att den skenbara likheten mellan orden inte gör makulatur till litteratur!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • curt jansson
    • januari 1st, 2011

    F´låt, här kommer jag igen…Hur Dahl eller någon annan kan förväxla Quislings ”Wille zur Macht” med idealism går ovanför mitt lilla huvud. Var något vid Quislings person perverterad, var det hans självöverskattning! Man offrar sig själv för sitt land (om man nu skall offra någon), inte sina landsmän!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 4.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  2. Man har sagt mig att vad jag gör – diskutera inte Quisling med norrmän.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Gert
    • januari 2nd, 2011

    Der var mange nazister der var idealister, det gør ikke deres idealisme til noget værdifuldt at ønske.
    At idealisme kan drives ad helvede til er ikke noget nyt.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Gert
    • januari 2nd, 2011

    Jeg undrer stadig over hvad du egentlig ville med din tekst, for at idealisme kan lede ad helvede til er intet nyt og at quisling var en soleklar krigsforbryder og nazist af værste skuffe ej heller?

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  3. @Gert
    ”Johannes, du betraktar det hela litet väl mycket från ovan”, skriver Curt – och det stämmer väl med min intention. Inga svenskar har reagerat på denna text, men du och Curt har ett tungt känslomässigt paket med er sedan barndomen som ni uppenbart har svårt att distansera er ifrån. Min text är ingen partsinlaga, att jag behöver upprepa detta är ett tecken på just detta. Jag kan bara beklaga dessa era bittra erfarenheter. Jag slapp detta. Så jag menar inget utöver texten. Jag har läst en bok om ett problematiskt öde i en problematisk tid. That´s all.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • curt jansson
    • januari 2nd, 2011

    @Johannes

    :=) Det var ett gyllene råd, du! Min personliga börda av krigsåren kommer ju från mina föräldrar, då jag föddes samma år Stalin dog (möjligtvis dog han av något annat)…Men de som växte upp under -50 och -60 talen var tvungna att förhålla sig till händelserna under kriget. Jag tror gärna att svenskar som oförsiktigt tassar på denna mark kan uppleva norrmännens reaktion som lite ”rör inte min världsbild, annars….!”. Och det är ju en brist hos oss. Att svenskarna besitter en kollektiv aningslöshet i dessa ting kan vara en utlösande faktor för bärsärkagången! Ta inte illa upp, du hör till våra favoritsvenskar, Johannes!

    Gott Nytt År och måtte snön smälta på din gård!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  4. @curt jansson
    Gott Nytt själv Curt!

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  5. Ett första försök till att nyansera bilden av den gåtfulle, högintelligente och idealistiske VQ, på min ära. Som norrman (på fädernet och till passet) med mer än ett par skvättar judeblod i ådrorna (eller ok eterkroppen) har jag växt upp i motståndsmännens röda berättelse. Som vuxen har jag försökt balansera ut de perspektiv jag växte upp i. För att inte i processen stöta sig med Kreti och Pleti, som inte känner något behov av att nyansera några perspektiv, får man hålla en låg profil. Men en och annan repa i lacken tycks oundviklig.

    Själv tror jag VQ var ganska rationell, och att han ville väl. Han ville rädda den nordiska kultursfären från ett förvästligande som skulle förflacka det och kanske omöjliggöra dess bidrag till världssamfundet som helhet.

    Idag lever norrmännen på fryspizza och cocacola.

    Ingen har bara fel. Det är viktigt att inse. Även när året är nytt.

    Pappan

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Gert
    • januari 5th, 2011

    Er der nogen der siger at quisling var det onde selv?
    Naturligvis havde han ideer og hvad han ville, hans ideer var bare nazismens ideer som i mine øjne er ret så morbide og syge i deres forherligelse af blondt blod.
    Læg mærke til at nazismen aldrig talte om kultur og ånd i sin idealisme, kun om race og blod. Den som foretrækker den tænkning kan naturligvis ikke bifalde hverken Mandela, Ghandi eller Jesus.
    Værre er det at tro at quisling var uden ideer, men det var han jo netop ikke.
    Problemet var at han var besat af sine syge ideer.
    Mærkeligt ikke at vedkende quisling sine ideer, han var jo tro mod dem til sin død.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  6. Den som inte VILL nyansera sin bild av en historisk person behöver naturligtvis inte göra det. Här är till den som vill: http://www.quislingutstillinga.no/biografi.html

    Pappan

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • curt jansson
    • januari 6th, 2011

    Pappan,

    Det som skaver i min själsliga sko är att man talar om Quislings idéer som vore de hans egna. Det var de inte. Det var samma nationalsocialistiska spiksoppa som var gängse sedan efter första världskriget. Med en dash norsknational vikingaförhävelse. En annan i sammanhanget lindrigare figur, Knut Hamsun, försökte vid ett antal tillfällen att rädda dödsdömda norrmän genom att telegramledes vända sig direkt till Hitler. Det gick ju inte. Mig vetandes (efter många års studier i ämnet, jag är norsk på mödernet och växte upp där) gjorde aldrig Quisling något liknande.
    Att kalla en människa intelligent, som genom mer än 5 års krig och ett årtionde innan inte fattar att hans folkliga stöd är hövligt sagt marginellt, är likaledes skavframkallande.
    Lika skavigt är det att se VQ beskriven som rationell och välmenande, det räcker med att hänvisa till hans kriminella expropriation av landsmäns egendom för att rubrisera honom som en enkel tjuv.
    Den västvändhet Pappan tydligen, likt Quisling, tror norrmännen borde räddas från
    var ett faktum bland hög och låg sedan slutet på napoleonkrigen. Hur i himmelens namn kunde den vara annat, givet Norges geografiska och merkantila position?
    Vi har alltid levt av eller på havet, den naturlige partnern har alltid varit de stora sjöfartsnationerna, främst Storbritannien och Nederländerna. Att uppfatta västvändhet som något negativt för Norge är ju både i Quislings och andra fall en intellektuell härdsmälta.
    Att norska regeringen i 1940 tydligen tyckte lika, gör enbart deras skuldbörda tyngre.
    Som Johannes redan påpekat har jag en tendens till
    självantändning när dessa saker kommer upp; sannolikt för att så mycket av det som på senare tid skrivits av svenskar inom ämnet ter sig som apologier, vilket jag finner anmärkningsvärd.
    God fortsättning!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +2 (from 2 votes)
    • Gert
    • januari 6th, 2011

    Pappan@

    Quisling stod fast ved sine/nazismens ideer:

    http://da.wikipedia.org/wiki/Vidkun_Quisling

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: -1 (from 1 vote)
    • Gert
    • januari 6th, 2011

    Pappan@

    Fra dit eget link:

    ” I slutten av 1920-årene leste og tilegnet han seg store deler av tidens rasepolitiske historieoppfatning fra amerikanske, tyske og franske forfattere. Tidligere hadde han nok gjort seg tanker om slavernes tilbakeståenhet, om jødenes rolle i den russiske revolusjon og om germanernes rasemessige overlegenhet; nå kom det system i iakttakelsene. Da han høsten 1929 skrev sin selvbiografi til boken om studentkullet fra 1905, presenterte han seg med ordene: «Jeg er av nordisk rase». Og Maria: «russerinne av dinarisk-nordisk avstamning». Da han året etter utga boken «Russland og vi», var raseteoriene blitt en del av hans mentale skjema”

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  7. Att avfärda någon som ”ointelligent” för att han har för oss misshagliga idéer — är det speciellt intelligent?? Varenda dagisbarn vet att man idag, i vår kultur, inte får använda bokstavskombinationen r – a – s. Ett sådan förbud gäller inte retroaktivt. Inte heller gäller det i andra kulturer. Ens i USA.

    Gerts och Curts knäreflexer tycks mig neurotiska. Men det är att vänta. De är traumatiserade och lever i en efterkrigstid.

    Själv lever jag i en förkrigstid.

    Pappan

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  8. Från svenska Wikipedia:

    Vidkun Quisling växte upp i Fyresdal, Telemark och Gjerpen (utanför Skien). I Drammen gick han på Drammens latinskole. Han uppmärksammades av tidningen Drammens Tidende sedan han med risk för eget liv hade räddat en flicka från att drunkna i Drammenälven. Vidkun Quisling tog studenten 1905 efter studier i Skien i Telemark fylke.
    Officer, hjälparbetare, militärattaché, försvarsminister [redigera] Vidkun Quisling avslutade 1911 sina studier vid den norska krigshögskolans artillerilinje. Hans studieresultat var ypperliga. Ingen hade erhållit så höga betyg sedan skolans grundläggning 1817. Quisling befordrades 1917 till kapten. Åren 1918–1919 var han stationerad i Petrograd (idag Sankt Petersburg) som norsk militärattaché. Åren 1919–1921 innehade han samma post i Helsingfors.

    När massvält hotade Armenien och Ukraina igångsatte det nyetaberade Nationernas förbund en internationell hjälpkommitté för samordnade nödinsatser. Fridtjof Nansen, som efter världskriget arbetat med att repatriera krigsfångar, utsågs sommaren 1921 till högkommisarie för den så kallade Rysslandshjälpen. Den norske polarfararen engagerade Quisling för att sköta nödhjälpsinsatserna på plats. Uppdraget satte tills vidare stopp för den militära karriären.

    Quisling fick tjänstledigt i sju månader från sin tjänst vid den norska generalstaben och anlände till Ukraina i februari 1922. Där uppskattade han att 8 miljoner av landets 26 miljoner invånare på något sätt var drabbade av katastrofen, att cirka en miljon hade omkommit antingen av på grund av svält eller grasserande sjukdomar, bland annat olika typer av tyfus och kolera.

    Hjälpsändningarna nådde Ukraina från och med maj 1922. Enligt en bedömare räddade Rysslandshjälpens insatser livet på en miljon människor, varav 200 000 direkt till följd av Quislings ansträngningar.[1] Av Nansen erhöll Quisling strålande vitsord för sitt arbete som avslutades i augusti 1922.

    Qusiling ingick samma år äktenskap med Alexandra Adreevna Voronine.

    Åren 1926–1929 var Quisling bosatt i Moskva. Under perioden tillvaratog han brittiska intressen – detta sedan Storbritannien brutit de diplomatiska förbindelserna med Sovjetunionen. För sitt arbete belönades Quisling 1929 med utmärkelsen Brittiska Imperieorden. Britterna återtog emellertid utmärkelsen våren 1944.

    Tidig politisk orientering
    Under 1923 yrkade Quisling på att Norge skulle erkänna Sovjetunionen. Det har ibland tolkats som att Quisling sympatiserade med Lenins kommunistiska regim. Radikala ledare inom den norska arbetarrörelsen har uppgivit att Quisling 1925 kontaktade dem angående att organisera väpnade styrkor, rödgardister i hemlandet. När Quisling återvände till Norge i december 1929 tog han kraftigt avstånd från kommunismen och varnade för dess utbredning i en rad artiklar i Oslotidningen Tidens Tegn samt i boken Russland og vi (1930).

    Så långt Wikipedia. Det är efter tiden och erfarenheterna i Sovjet VQ radikaliseras och konkluderar att valet står mellan sovjetisering, amerikanisering och germanisering. Hans uppenbara slutsats var att Norge hade minst dålig chans att bevara och utveckla sin särart under tysk dominans. Jag har svårt att döma honom för denna slutsats. Och tror (till skillnad från min samtid) inte att USA och Sovjet var mer moraliskt högstående eller mer civiliserade än tyskarna. Vinnarna skriver historien, det är allt.

    Pappan

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 2.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Gert
    • januari 6th, 2011

    @Pappan

    Synes hverken det virker modent eller debatstimulerende at kalde andre for traumatiserede, eller skylde på knæreflekser, eller er det det eneste argument du har?

    Normalt argument ville være at pege på hvor mine argumenter svigter, det er ihvertfald det man lærer på universitetet.

    Men du bliver direkte absurd når du hævder at nazityskland står på samme niveau som usa i deres moralske vurderinger, på trods af deres menneskefjendske ideer, allerede før krigen.
    Behøver jeg virkeligt nævne udryddelsen af de handicappede, bare for at tage en lille del af den samlede nazistiske psykose?
    Hvad havde de handicappede gjort mod nazisterne?
    Det der er en ommer.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 4.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  9. Man ”debatterar” möjligen med knäreflexer. Men det jag efterlyser är *det civiliserade samtalet*. Inte den reflexartade debatten, där alla argument är förutsägbara.

    Sådant har jag inte tid till.

    Pappan

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 2.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Gert
    • januari 6th, 2011

    Så må du tale for dig selv for jeg dyrker ikke nogen form for refleksartet debat.
    Men måske er det sådan du helst vil forstille dig at jeg tænker?
    Prøv at tage dig sammen.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 2.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Gert
    • januari 6th, 2011

    At jeg ikke automatisk er enig i dine synspunkter giver dig ikke retten til at affærdige mine argumenter uden at debattere.
    Hvis du ikke kan li at debattere, hvorfor forsøger du så overhovedet?

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 3.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  10. Har noen av dere lest den norske forfatteren Dag Solstads trilogi ”Svik. Førkrigsår”, ”Krig. 1940” og ”Brød og våpen”?

    Den er god på skandinavisk (først og fremst norsk) krigshistorie fra et arbeiderperspektiv, og omtaler Vidkun Quislings ideer, handlinger og konsekvensene av disse på et ganske så historisk korrekt og lite flatterende vis.

    Forøvrig veldig god arbeiderlitteratur som på alle måter er verdt å lese, uansett hva du tenker om Quisling og andre norske nasjonalsosialister eller rett og slett gir blanke faen.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  11. Det civiliserade samtalet är undersökande. Dess deltagare förutsätter att ingen är fullärd och att det ligger i allas intresse att lära sig mera om ämnet för samtalet. Det civiliserade samtalet är grunden för den demokratiska processen men har självt inget med demokrati att göra. Majoriteten har inte rätt, i alla fall inte i egenskap av majoritet. Biljetten till det civiliserade samtalet är en mycket specifik typ av hat: Man måste hata att ha fel, och hata det till den grad att man är beredd att omvärdera sina hittillsvarande förgivettaganden om ämnet för samtalet.

    I gamla tider kallades denna process för ett rådslag. I ännu äldre tider talade man om att hålla ting. Ordet tingsrätt är en remniscens av tingets centrala funktion i det nordiska samhället.

    Jag håller gärna ting med den hågade, även om svåra ämnen som Vidkun Quisling.

    Pappan

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Gert
    • januari 7th, 2011

    Jeg antager at ovenstående er til mig, så vis mig et sted hvor jeg ikke gør som du dér foreskriver?

    Jeg er udemærket klar over at kommunismen var det store problem for vestverdenen allerede inden krigen, og at mange blev nazister på den konto. Ikke desto mindre var der flere måder at deltage på. Mange blev nazisoldater på østfronten (ss divisionerne), og påbegyndte frygtelig terror på uskyldige mennesker, hvilket de ikke kunne sige nej til da de blev skudt for at sige ned til at deltage, når de vel kom til rusland. Andre nationalister forblev kommunistfjentlige uden dog at blive hverken ss-soldater eller politisk aktive.
    VQ skabte nazipartiet i norge, hvilket var galt nok når man tænker deres verdensopfattelse igennem.
    Men værst i min målestok er det at VQ fortsatte sin ideologi langt efter at han har set hvad den leder til.
    Hvis han nu havde haft et menneskeligt agerende så havde han forsøgt at hjælpe de udsatte, men det var ikke tilfældet, tværtimod, han fortsatte udgydelserne og hadet mod jøderne – efter at de blev sendt til tyskland!?

    ”Quislings regime fortsatte med lovreformer rettet mod jøder, og i januar 1943 sendte Indenrigsdepartementet under Albert Hagelin to lovforslag til andre departementer. Her sluttede man sig ikke bare til Nürnberglovene fra 1935, men rettede dem også mod halv- og kvartjøder, Lovene blev aldrig gjort retskraftige, men mere ejendommeligt er det, at de overhovedet blev udarbejdede på et tidspunkt, da de norske jøder enten var flygtede fra landet eller deporterede til Auschwitz med skibet D/S Donau”

    Det er muligt at han har startet som et rimeligt menneske, men han havde ihvertfald glemt alt om det senere.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  12. Kan man inte se det som att den norska regeringen och kungahuset samfällt svek sitt land genom att smita iväg till England i stället för att stå och om så är falla på sin post som ärbara representanter för sitt folk? Och uppfyllde inte VQ samtliga kriterier för beteckningen hjälte? Jag tror mig ha tagit del av de flesta väsentliga argument MOT honom, men saknar en fair trial. Argumenten mot VQ förutsätter att vinnarnas historieskrivning är objektiv. Och det är den ALDRIG, det är ett som är säkert. Vad jag kan se så försökte VQ inte alls ge bort Norge till Tyskland. Han försökte rädda Norge från Sovjet och USA och förhandlade in i det längsta med Tyskland för att säkerställa Norges nationella integritet så gott det lät sig göras. En nordisk-germansk pakt är av historiska och kulturella skäl en helt logisk tanke. De skandinaviska folken har betydligt starkare släktskap med tysk kultur än med angloamerikansk, för att inte tala om rysk. VQ kunde ha backat när han insåg att Tyskland skulle förlora kriget, men då vore han i egna ögon en ryggradslös opportunist, ingen hjälte. Han vägrade be om nåd i rätten och vidhöll lakoniskt sin oskuld.

    Man kan klandra honom för att han lät Tyskland dra Norge med i sitt fall. Den svenska strategin var smidigare. Men fråga vilken norrman som helst vad han tycker om den!

    Pappan (som har släktingar som, enligt ”Norsk judisk krönika gjennom 300 år”, försvann i Auschwitz)

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  13. @Pappan
    Quisling ville nog se det som du. Från början var han en idealist som ville rädda Norge och ansåg nog själv att kungen och regeringen svek när de lämnade landet. Men underveis tillpassade han sig pragmatiskt till de ramar nazisterna dikterade. Han odlade en betydande antisemitism och deporterade judar och exproprierade deras hem och verksamheter. Han menade själv att han var tvungen till mycket men att han lyckades mildra det onda ockupationen innebar. Men han hade skenet emot sig och var hatad av sina landsmän långt innan man visste att Tyskland skulle förlora.

    En skicklig politiker hade avgått då, men han var naiv nog att fortsätta i hopp om att opinionen skulle svänga då folket småningom skulle inse hans ärliga avsikter. Detta var naturligtvis orealistiskt önsketänkande från en som hade förlorat markkontakt. Det tragiska var att hans intentioner var att hjälpa landet, men att situationen växte honom över huvudet. Han var inte vuxen den uppgift han hade satt sig. I kölvattnet på detta gjorde han sig skyldig till mycket elände.

    Men hans stötdämpardoktrin är principiellt intressant. Att inte bara fly fältet när landet ockuperas – utan att ta som uppgift att försöka mildra verkningarna. Frågan är om det var precis det han lyckades med – vilket är svårt att i efterhand bevisa – eller om han (som norrmännen anser) förvärrade situationen för folket. I alla händelser var han inte vuxen uppgiften.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  14. Låter sannolikt. Frågan är om han var den minst olämplige eller om det fanns andra som hade kunnat göra det bättre. Att avgå hade väl bara varit möjligt för en man med hans karaktär om han såg en mer lämpad efterträdare. De flesta landsmän i hans samtid tycks ju ha varit mindre begåvade än han (bäst i skolan, räddar livet på folk etc).

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  15. Sedan är själva maktövertagandet fascinerande. Hur gjorde han egentligen? Klev han bara in i en övergiven regeringsbyggnad och meddelade att det nu var han och hans medarbetare som bestämde? Vad jag förstår så var hans parti inte speciellt populärt, med ett par procent av rösterna eller så. För han installerade väl sig innan tyskarna ockuperade landet?

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  16. @Pappan
    Nej, någon mer lämpad fanns inte – och ingen efterträdare. Inflytelserika tyskar försökte i början dribbla bort honom, men Hitler vande sig vid tanken att han skötte saker och ting. Han hade inte tillskansat sig regeringslokaler före ockupationen – för den kom överraskande också för honom. Men sen promenerade han in i tomma lokaler med sitt folk och satte igång att iklä alla relevanta poster. Han hade ju en hyfsat fungerande partiorganisation redan innan kriget, Nasjonal Samling. En av de första saker han gjorde var att återkalla uppmaningen till motstånd som den avgående regeringen utfärdat. Detta sågs som mycket graverande i rättegången. Men helt logiskt med hans synsätt. Han ville ju samarbeta för att den vägen få förtroende till att skapa en form av självständighet gentemot tyskarna, ett större nationellt självbestämmande som han sedan kunde kontrollera. Han trodde i sin naivitet att Hitler skulle tycka det var skönt att Quisling administrerade Norge, eftersom han var infödd. Hitler förstod aldrig den poängen.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  17. Quisling intog en på alla sätt mer självständig ställning jämfört med de andra inhemska ”ledarna” i de av tyskarna ockuperade länderna. I Holland och Danmark t ex fungerade de mer som osjälvständiga lydkonungar ditsatta av tyskarna. Det var detta Quisling ville undvika – att tyskarna dikterade allt.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  18. VQ fascinerar sannerligen. Jag får fler frågor, de kan nog formuleras med tiden. Tack för inblickarna.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  19. Hur tänkte sog VQ den nordisk-germanska unionen, vet du något om det? Du skrev något om en gemensam valuta — inbegriper detta de nationalsocialistiska idéerna om en räntefri ekonomi (som väl redan Lincoln hade, för övrigt)?

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  20. Jag är, fastän född i Sverige, norrman, åtminstone på fädernet och därmed till passet. Mitt norska påbrå är, enligt närstående, på gott och ont tydligt i min karaktär. Och i egenskap av både norrman och introspektiv antroposof måste jag intressera mig för det sakliga i konstruktiv kritik mot min nationalkaraktärs svagheter och brister. Ty sådana finns givetvis i vilken karaktär som helst, både på individuell och kollektiv nivå, alltså även i den norska. Här http://www.quislingutstillinga.no/andreom.htmlfann jag ett citat som kanske sätter fingret på en öm punkt i den norska karaktären och det i ljuset av domen mot VQ:

    ”Norge er eskapismens land, hvor alle ønsker å komme bort, flukten fra virkeligheten er likesom det store mål, her skal ikke kjensgjerningene sees i øynene, her skal man unngå dem, Peer Gynts drømmeverden. Fra slik innstilling skriver seg den overveldende likegyldighet som gikk forut for den tyske invasjon og den påfølgende flukt av tusener av nordmenn inn i skogene, til Sverige eller til England. Herfra skriver seg det forhold, at Vidkun Quisling ble så upopulær. Han begikk den synd – som der ikke finnes
    tilgivelse for i Norge – at han så realitetene i øynene og søkte å finne en fornuftig løsning på problemene.”

    Kilde:
    Hewins, Ralph: Quisling – Prophet without Honour, W.H. Allen London, 1965

    Vad säger kännare av det norska — ligger det något i denna kritik?

    Pappan

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  21. Nej, något om union och gemensam valuta känner jag inte till.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  22. Men du skriver i ditt huvudinlägg:

    ”Quisling ville bilda ett storgermanskt förbund där Norge i allians med Tyskland skulle ha en gemensam försvars- och utrikespolitik med gemensam valuta. Att ersätta ockupation med union, helt enkelt. Men detta var Hitler inte intresserad av. Och därmed blev Quislings situation i längden ohållbar.”

    Därför undrar jag om valutan.

    Pappan

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  23. Ursäkta, jag hade glömt min egen text! Men jag har inget minne att detta utvecklades vidare i boken. Men Quisling hade många idéer i sin ungdom, bl a en egen världsåskådning, universismen tror jag han kallade den. Vill du veta detaljer borde du låna boken på bibblan. Den är lite småtråkigt skriven men sprängfull av stoff. Hans Fredrik Dahl måste ha ägnat år av research, för hans ambition var att ta reda på allt av värde.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. No trackbacks yet.