Bristen på debattkultur i antroposofiska sammanhang

Texter om antroposofi på nätet är antingen för eller emot. Å ena sidan okritiska presentationer skrivna av antroposofer – eller kritik formulerad av motståndare.

Motståndarna vädrar sina fördomar och antipatier mot antroposofin och antroposofer. Sällan diskuteras antroposofin utifrån existentiella, religiösa, filosofiska eller kunskapsteoretiska perspektiv. Man är bara emot, tycker illa om – utan några djupare synpunkter. Den egna materialistiska världsbilden ses som självklar, vilket omöjliggör ett meningsfullt utbyte.

Mycket av kritiken är speciell. Kanske den mest förekommande kritiken rör waldorfskolorna. En av de mest centrala waldorfkritiska sajterna är amerikanska http://sites.google.com/site/waldorfwatch/. Här försöker man i oceaner av text göra troligt att antroposofi är en religion och att skolorna utbildar antroposofer.

Man kan undra varför så mycken möda läggs ned på att diskreditera waldorf. Men troligtvis ligger dåliga upplevelser bakom, något som även waldorf får ta på sig skulden för, vare sig det är en före detta elev (som på den här sajten) eller besvikna föräldrar som inte vetat att det låg en ”gömd” världsåskådning bakom skolan med den trevliga pedagogiken.

Säkert finns en stor osäkerhet på skolorna hur man bäst skall hantera den för många föräldrar besvärliga frågan om den bakomliggande antroposofin. Vår ärliga mening – att antroposofin är en inspiration för lärarna, inte ett ämne i skolan – har uppenbarligen inte den trovärdighet vi utgått ifrån. Den antroposofiska tankebyggnaden är för märklig och svårförståelig för att ignoreras av vissa. Det är tydligen svårt för dessa att respektera det man inte förstår.

Det är en avgörande skillnad på de människor som kommer till antroposofin utifrån ett intresse och de som konfronteras med den utan att ha bett om det. Den problematiken måste vi ta på allvar och tala om oftare. Vi har ett odiskutabelt ansvar här.

Så över till våra egna texter. Då antroposofer skriver om antroposofi är det så gott som alltid presentationer av läran – det vill säga de antroposofiska idealen. Mycket sällan socio-kulturella analyser av utfallet, det vill säga hur idealen ser ut i praktisk verklighet med problem och ofullständigheter. Hur antroposofin levs i praktiken.

Antroposofin problematiseras mycket sällan inom rörelsen – i alla fall inte i Sverige. Men i Norge gjorde författaren Jens Björneboe på sin tid upp med  antroposofiska förhållningssätt – liksom Kaj Skagen, en annan norsk författare. För några år sedan granskade den norske waldorfläraren Arve Mathiesen vårt sätt att läsa Steiner i sin essä Art makes sense II. Den var ett lysande undantag i den sedvanliga antroposofiska panegyriken.

Det ligger något paradoxalt i att en rörelse som talar så mycket om tankefrihet, frihet i kulturlivet och om individualisering inte har en levande idédebatt. Bristen på debattkultur i svenska antroposofiska sammanhang gör att Mummel i köns bloggar av en del inom rörelsen upplevs som stötande. Som en fientlig handling, en illojalitet.

Inte så att antroposofer alltid är rörande överens. Tvärtom. Många hårda ord fälls i kollegier, på föreningsmöten och sammankomster. Det grälas friskt i många arbetssammanhang. Men på ett mer övergripande idéplan sluter man leden och förenas i en överenskommen officiell retorik som är helt underställd uppgiften att representera antroposofin.

Vi har länge nog (re)presenterat antroposofin – hur länge skall det dröja innan vi också kan börja diskutera antroposofiska förhållningssätt?

Twingly BlogRank

Blogg listad på Bloggtoppen.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 8.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)
Bristen på debattkultur i antroposofiska sammanhang, 8.0 out of 10 based on 1 rating
    • MS
    • juni 20th, 2010

    Steiner:”Två människor som båda bekänner sig till Kristus kan inte stå i motsättning till varandra.”
    En överenskommen officiel retorik-for what reason?
    För att man inte har en gemensam impuls och därmed ingen inspirerande kraft att förhålla sig till.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Mio
    • juni 20th, 2010

    Man har ingen rätt, anser jag, att tala om för föräldrarna hur de ska uppfostra.Man bör utgå från att de vet det själva och tacksamt ta emot varje barn som en unik personlighet, ett eget litet centrum i det stora sammanhanget, och med intresse sätta sig in i vad detta barn vill och har möjlighet att bidra med!98 % an stökiga barn blir helt enkelt inte tillvaratagna på bästa sätt.Jag är för en brnvänlig(ast)skola,där man bara i absolut sista skedet klankar ned på någon.Så länge man inte prövat olika möjligheter(och hur ofta gör lärarna det?)kan man inte döma.Som Einstein sa:Att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett nytt resultat är vansinne.”

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Lars Smith
    • september 8th, 2012

    Den manglende ideudveksling indenfor antroposofiske kredse hänger sammen med den almene mangel på et levende ånds- og kulturliv i samfundet. For nogen år siden skulle en film om Rudolf Steiner vises i dansk fjernsyn. På selve aftenen blev filmen taget af programmet. Det viste sig, at indflydelsesrige antroposoffer i Danmark havde indsendt en klage over filmen, som kan have väret useriös og videregivet usandheder om Rudolf Steiner. Men da filmen blev taget af spredte der sig en tavshed, som var mindst ligeså usund for både antroposofien og for det åndelige klima i landet, som det ville have väret at vise filmen, alle dens mangler til trods. Filmen burde have väret vist – og efterfölgende burde antroposoffer i stort antal have ytret deres kritik af den – i aviser, i radio-fjernsyn etc.. Filmen KUNNE väre blevet anledning til en livlig debat – Istedet altså denne tavshed.

    Antroposofi er ikke tjent med tavshed. Kritik, angreb etc. kom allerede på Steiners tid og de blev ikke tiet ihjel, men derimod imödegået med stor elan, som anledning til at besträbe sig endnu mere på at give verden ånd. Kritikken kommer på en måde for at väkke kräfter til live, der kan imödegå den. Det eneste antroposofien ikke er tjent med er denne larmende tavshed. På den måde afgår antroposofien – ligesom det övrige åndsliv – ved en stille död. Antroposofi er og bör väre et levende bidrag til et levende åndsliv. Når åndslivet som sådan langsomt sygner hen, som det gör i vor tid – så er det klart, at antroposoffer skal anstrenge sig ekstra meget. Der er INGEN SOM HELST grund til at antroposofi ikke kan have det ord at skulle have sagt som denne verdensanskuelse fortjener – i og med at den har noget at sige om alle aktuelle problemstillinger.

    Men det er ikke gjort med henvisninger til Steiner. Kun i mödet med de helt anderledes tänkende, med modsigelsen, kritikken, ja angrebene, kan man föde det sprog, der ikke bare snakker Steiner efter munden, men virkelig har udsat sig for de spörgsmål, der lever i tiden. Et godt eksempel er 11. september.

    Steiner har konkret forudsagt, at hvis Amerika fik verdensherredömmet, så ville det dels betyde, at kulturdöden blev spredt til hele verden, dels at der kort efter år 2000 ville blive indfört et slagt – indirekte – forbud mod al fri tänkning. Idag bugner internet og bogmarkedet med – til dels konspirationsteoretiske – böger om samme emner. Steiner har med stor kundskab optrådt som den förste konspirationsteoretiker. Hvorfor er der ikke flere antroposoffer, som virkelig har gennemarbejdet Steiners udsagn om for eksempel frimurernes magt i dagens verden, der träder frem i offfentligheden og i deres EGNE ord formidler den visdom, vi kan takke Rudolf Steiner for ?

    De nävnte norske antroposofisk inspirerede forfattere er her forbilleder, på lignende måde som Nordahl Griegs ord er det:
    Kringsatt av fiender, gå
    inn i din tid!
    Under en blodig storm –
    vi deg til strid!

    Rudolf Steiners hele liv og läre var et stort eksempel til efterfölgelse: et menneske, der med hele sin evnerigdom gik ind i sin tid, ikke for at finde lette svar, men for at udsätte sig for de brändende spörgsmål, som tiden stillede. Og senere, da antroposofien som bevägelse opstod, opfordrede han gang på gang medlemmer til ikke at tage hans ord for gode varer, altså pr autoritet, men undersöge alt fordomsfrit – udsätte sig for kampen med tidens spörgsmål! Autoritetsfölelsen og den blinde efterfölgelse af ”det siger Steiner” er den anden side af den mönt, der består i perfide angreb – begge opstår som fölge af åndelig passivitet.

    Så det er ikke gjort med at citere Steiner – man kan udmärket tage antroposofien alvorligt uden at föle at man skal repräsentere noget, der er hentet udenfor ens eget selvständige erkendelsesliv. Dette er vel både at tage antroposofi alvorligt – og föle med den menneskehed, som det vitterligt ”är synd om” og for hvis skyld, antroposofi er sat i verden.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. maj 4th, 2010