Även jag tvingas rösta på SD

♦ ♦ ♦ Jag kommer ihåg hur det började för ett antal år sedan. Jag tyckte det var intressant och berikande med människor som invandrade från andra länder, trots skillnaden mellan den tidigare inomeuropeiska invandringen och den nuvarande utomeuropeiska som ju är mer märkbar i gatubilden. Det begynnande knorret trodde jag i min enfald att det politiska och mediala etablissemanget skulle hantera med lämpliga åtgärder. De var ju professionella och skulle bemöta fördomar med fakta, sade jag mig, tidningarna skulle lägga ut texten pedagogiskt med de olika nationaliteternas kulturegenheter. Man skulle lägga stora ansträngningar på att lära flyktingarna svenska lagar, synsätt och värderingar.

Men inget av detta skedde.

Johannes Ljungquists foto.Snart blev det tydligt att etablissemanget inte tog det folkpedagogiska ansvar jag hade trott var självklart. Fördomarna mot migranterna växte och istället för att ta hand om detta, som ju är ett förutsägbart fenomen – misstron mot det ovana förekommer överallt – gjorde man det man absolut inte får göra. Man valde att betrakta kritiska svenskar som onda fiender som man anklagade för rasism, islamofobi och främlingsfientlighet. En fullkomligt naturlig och mänsklig reaktion som förekommit i alla tider blev nu föremål för smutskastning. Regering och media valde konfrontation med sina oliktänkande medborgare. Jag tyckte det var häpnadsväckande.

Min förvåning inför det politiska och mediala etablissemanget – för de var helt synkroniserade i denna reaktion – övergick snart i harm då migrationsströmmarna bara växte och växte och det blev klart att den politiska makten hade tappat kontrollen. Vid det laget hade många förlorat förtroendet och en ömsesidig fiendskap mellan folket och överheten var ett faktum. Elitens skönmålning av invandringen – typ `öppna era hjärtan´ – möttes av en allt större förbittring från folkets sida.

Johannes Ljungquists foto.Det vill säga den ena sidan av folket. För nu var Sverige ett delat land. Och om vilken sida jag tillhörde rådde vid det laget ingen tvekan. Jag kunde inte med bästa vilja i världen rättfärdiga regeringens katastrofala invandringspolitik. Fram till 2015 förespråkades en obegränsad invandring och man gjorde ingen skillnad på flyktingar från krig och icke-flyktingar som sökte ett bättre liv i största allmänhet. I en sorts banal godhet brydde man sig mer om invandrarnas väl och ve än landets. Då man 2015 satte stopp för den obegränsade invandringen var skadan redan skedd med stora problem inom integrationen där man i alla landsändar tvingades ta emot mer än man klarade av.

Missnöjet växte och som lök på laxen krisade polisväsendet med katastrofalt låg uppklarning av en växande brottslighet där regeringen verkade handlingsförlamad, inte minst inför den i huvudsak muslimska kulturens avarter som hedersbrott, moralpoliser, antisemitism och salafistisk aktivism. Detta plus att regeringen stoltserade med att beteckna sig som feministisk där man i tid och otid skuldbelade svenska män men blundade för islams strängt patriarkala livsföring.

Lisbeth Elmlunds foto.Och hela tiden detta råskäll på SD där man tog heder och ära av de som stödde partiet. Till och med de som kom med berättigad kritik av invandringspolitiken, hedersvåld, no go-zoner och islam blev ”brunsmetade”, som var det gängse uttrycket. Beröringsskräcken med SD inom de etablerade partierna dominerade det offentliga samtalet. Det var en mobbningskampanj som saknar motstycke i vårt land. Inte för att jag såg SD som felfria på något sätt, långt därifrån, deras bakgrund är problematisk liksom de ständiga utrensningarna av omdömeslösa i partiet. Men de var det enda parti som tagit den omfattande oron för landet på allvar. Det var ett oavvisligt faktum. De andra sju partierna hade svikit totalt i för landet avgörande frågor.

Samhällsdebatten kom nu att domineras av moraliska ställningstaganden mellan gott och ont. Det SD stod för sågs allmänt som den onda sidan och de som inte gillade SD som vita korstågsriddare som kämpade på de godas sida. Politisk sakdebatt förekom sällan. Sverige blev ett delat land. Två diametralt olika synsätt existerar nu i ett land som förr varit känd för sin konsensuskultur. Hur är det möjligt? Å ena sidan har vi realisterna som bryr sig om landets väl och ve. Å andra sidan har vi ansvarslösa utopister som älskar att framställa sig själva som goda samariter. Trots att SD växte stadigt diskuterades inte orsakerna till detta. Det var som om sanningen var för obehaglig. För naturligtvis var framgången ett kvitto på de etablerade partiernas oförmåga att förstå realiteter.

Tidigare om åren var skillnaderna mellan partierna små, det handlade mer om nyanser. Jag röstade än här, än där och ibland inte alls. I och med massinvandringen, integrationskatastrofen, islaminvasionen, hedersproblematiken, multikulturalismen, poliskrisen och den föråldrade kriminalpolitiken har det sen länge stått klart för mig vad jag ska rösta på i september. Trots problematisk bakgrund och förmodad rasism känner jag mig tvingad att rösta på SD. De andra partierna saknar trovärdighet.

                                                                                                             Johannes Ljungquist

Share                        

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 8.0/10 (8 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 4 votes)
Även jag tvingas rösta på SD, 8.0 out of 10 based on 8 ratings
    • curt jansson
    • juli 15th, 2018

    Jag förstår dig, Johannes. Och tackar Vårherre som avhållit mig från att bli svensk, så jag inte behöver rösta i detta val, då jag verkligen inte vet vad jag skulle röstat på…

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 4.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Michael Moorgrove
    • juli 17th, 2018

    Du uttrycker dig kristallklart! En imponerande sammanfattning om ligger till grund för ett ställningstagande. Curt är glad att han avhållit sig ifrån att bli svensk… Ja, och jag fundera seriöst på att söka mig ut… Lite olika beslut, men med samma bakgrund…. Jag har läst detta noga och hittar inte en svaghet i din argumentation! Tack Johannes!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 1.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. @Michael Moorgrove

    Tack Michael, broder på barrikaden! Jo det jag skriver ligger mycken möda bakom, och orsaken är nog främst att bringa reda i mina tankar. Om man tvingar sig att formulera dem tvingas man också att söka klarhet och kan då ibland överraska sig själv. Det är en fascinerande process. Att man har en publik skärper tanken.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Helena
    • augusti 8th, 2018

    Hej Johannes!

    Den sekteristiska identitetspolitiken (hudfärg, kön och HBTQxyz) har tagit över grundläggande samhällsfunktioner. Det är som att leva i en mardröm, jag ser hur sjukt det är, men har ingen att tala med om galenskaperna. Åsiktsförtrycket är kompakt, du riskerar vänner och jobb om du andas kritik. SD är det enda parti som framstår som någorlunda ”normalt”.

    Fackpampars fittmössor, kvinnliga ministras hijabs, mobbande partiledare med prideflaggor…
    http://tundratabloids.com/2017/03/sweden-male-construction-bosses-wear-pussy-hats-for-womens-day-feminist-government-hijabs/

    https://twitter.com/mattiasreporter/status/1025475512632860672

    Kändisar anser sig vara politiska experter, RFSL ger ut foldrar till nyanlända hur man knullar i trekanter http://www.friatider.se/rfsl-riktar-sexupplysning-till-nyanl-nda, dagisbarn tillfrågas om dom vill vara en han, hon eller hen under dagen. Svenskar diskrimineras i sitt eget land, och hånas för att de är vita. Jag tror inte de flesta människor förstår hur illa det är i Sverige, media lägger fortfarande locket på. Om sanningen kom fram, skulle SD få över 50% i valet. Än så länge finns internet, men den är på väg mot en allt starkare censur; lite i taget, så att det knappt märks.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 1.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  2. @Helena

    Ja, Helena, håller med. Det är som en mardröm, och politiker och massmedia verkar inte förstå att de är medspelare i den.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Kristina
    • augusti 22nd, 2018

    Undrar vad det är för karma Sverige har dragit på
    sig, som resulterat i detta. Det är verkligen ingen rolig
    verklighet. Det jag hoppas är att man med rätt inställning (de som nu har det och vilka de nu är)
    ska se möjligheter att göra något fruktbart av det svenska samhället. Behövs mycket kärlek här nu…

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  3. @Kristina

    Det kommer knappast att räcka. Vad som behövs är starkt ledarskap inom en rad områden som är illa skötta. Med tydliga visioner. Och mod att genomföra dem. Rädsla är det som styrt landet dessa år, rädsla att inte göra rätt. Man saknar självförtoende och sunt förnuft, märkligt nog.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Barbara
    • september 1st, 2018

    Det enda jag helhjärtat kan hålla med om i detta är meningen ”Politisk sakdebatt förekom sällan.”
    Jag var rädd att du liksom många andra skulle komma till den slutsats du uttrycker. Vilka konkreta, nyanserade, välmotiverade lösningsförslag har du hört från dem du vill stödja?

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  4. @Barbara

    Din fråga är märklig. Jag har i denna krönika motiverat för dig och andra varför jag känner mig tvungen att rösta på SD. Jag har i slutklämmen beskrivit inom vilka områden de etablerade partierna fallerat. Samma områden har SD sagt sig vilja ta itu med. Är det svårt att förstå?

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Kristina
    • september 6th, 2018

    Å, de är väldigt välmotiverade. Vi vill inte ha (framöver) 30% muslimer i Sverige, vars hela verksamhet och inflytande bekostas av världens rikaste länder( Saudi- Arabien, Dubai etc…) de behöver bara vifta med lillfingret så byggs nya Moskéer, muslimer kommer ta över hela städer( de har redan börjat i Södertälje så smått) och svenska kvinnor föraktas öppet på gatorna för att de inte bär slöja. Homosexuella sparkas ned och vad vet jag…skolmaten måste vara Halal och bönepauser i kommunala skolor osv. Har ni någonsin tänkt på detta? Har ni träffat på islam på nära håll? Jehovas vittnen och scientologerna har inte en chans serru! Detta ser detta bespottade parti för många som är med där är rätt enkla folk som inte tillbringat hela livet i en akademisk elit, blinda för det som är mitt framför oss och färgade av sin humanism som de tror att de besitter. Det jag skulle vara mest rädd för i Sverige idag är Islam. Allt annat är sekundärt.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
  1. No trackbacks yet.