Den svenska antroposofin marginaliseras mer och mer

♦ ♦ ♦ I en krönika nyligen ställdes frågan om den biodynamiska odlingen blivit omodern – Sverige har bara 15 registrerade biodynamiska jordbruk kvar och Saltå Kvarn har sedan länge slutat marknadsföra biodynamiska produkter. I alla andra sammanhang hade detta påkallat kraftfulla åtgärder från ansvarigt  håll. Men i antroposofiska sammanhang är det annorlunda. Här är det ingen som bryr sig.

Bio-odlingInga bekymrade betraktelser över sakernas tillstånd från ledande företrädare. Inga krav på resoluta tag från antroposofer i allmänhet. De få som vet om det tar det med ro. Man ser läget bara som en betydelselös fluktuation i mänsklighetsutvecklingen. I ett större tidsperspektiv, tusen år eller så, har saker och ting ordnat sig till det bästa menar man. Detta exponeras i den Facebook-diskussion som följde på krönikan. Att den biodynamiska jordbruksmetoden är på fallrepet kan till och med uppfattas som något positivt, som en uttryckte det.

»Metoden är för avancerad och kan därför inte verkliggöras i vår tidsålder. Det är bara en sak som kan göras – var och en skapar nätverk som arbetar vidare med idén. Det är en process som har en homeopatisk verkan! Tidsanden har sin egen dynamik och tempot är så högt att folk inte hänger med!«

Det är alltså kommentaren till varför biodynamisk odling håller på att dö sotdöden. Evighetsperspektivet gör att den aktuella situationen känns futtig, ja nästan betydelselös. En icke-antroposof undrar då sarkastiskt vilka ”tragikomiska ting som kommer att uttalas såsom förklaringar när hela det antroposofiska `projektet´ väl har havererat”. Och får svaret av en annan mer trosviss som opponerar sig mot begreppet antroposofiskt projekt. ”Jag kallar det för en beskrivning av det levande livet vars upprinnelse är ljuset”, i det han undrar var hon bygger sin ”svartsynta, halvt ironiska pessimism på”.

»Jag menar att tiden arbetar för antroposofin. För varje decennium som går mognar mottagligheten för en mer spirituell verklighetsförståelse.«

Den kritiska kvinnan svarar att det är ”tämligen världsfrånvänt” att ha uppfattningen att tiden arbetar för antroposofin.

»För även om det vore sant (vilket jag inte alls är övertygad om) innebär det inte nödvändigtvis en chans för antroposofin – i all synnerhet inte en antroposofi som är på borttynande.«

Men detta håller inte antroposofen med om. Bara ytligt sett kan man betrakta antroposofin som något på nedåtgående, menar han.

»Begrepp och föreställningar från antroposofi (…) vinner gehör hos alltfler människor. Det avgörande är att Rudolf Steiner och andra skapat ett ”rum” som med tiden kommer att påverka tankeklimatet.«

Skapandet av detta ”rum” kan liknas vid en jordmån med de rätta växtbetingelserna för grödor, menar debattören. ”Här är det utvecklingen i ett långt perspektiv man har för ögonen.” Den tråkiga verkligheten ersätts alltså med en utopi, en antroposofisk feberdröm. Realism byts mot trosvisshet. Den av debattörerna som tidigare talat om ”homeopatisk verkan” kommer nu till undsättning.

»Jag ser den biodynamiska principen som en homeopatisk medicin som lindrar jordens dödsprocess. Den egentliga utvecklingen ligger i människans etiska utveckling – och denna testas nu i upptakten till det stora kriget alla mot alla.«

”Allas krig mot alla” är en förutsägelse av Steiner som alla antroposofer känner till. Många menar att detta krig redan inletts med terrorismen. Skeptikern svarar:

»Det fina med det här perspektivet är att man inte behöver ta den blekaste hänsyn till verkligheten men kan ändå skapa illusionen av att stå mitt inne i ett gigantiskt och spännande, ja världsomvandlande, drama.«

Detta håller de båda antroposoferna med om, för de ser evighetsperspektivet som en mer ”objektiv” verklighet. De menar att kritikern har ”ett mycket kort tidsperspektiv”, och att det samtidigt är uttryck för ”en mycket modern människa”.

»Men Gud är ingen politiker. Han är mer som bonden som tänker på släktena som skall följa. Jag ser det som att antroposofin bara ytligt sett kan betraktas som på nedåtgående. Här är det de långa historiska förloppen som är betydelsefulla.«

Kritikern insisterar, ”ett långt tidsperspektiv är ju sällan en god anledning att ignorera verkligheten här och nu”. Och får svaret att det är ”korttänkt och mycket ytligt att inte vilja se impulserna i en större kontext”.

Att många antroposofer resonerar så här måste för de flesta utanför rörelsen uppfattas som fanatisk sekterism. Verkligheten behöver man inte bry sig om, det är bara en futilitet i evighetens belysning. Då jag skrivit en krönika om den svenska biodynamikens kris får man en klapp på axeln och en mästrande kommentar om att det är betydelselöst för man ”vet” att i det långa perspektivet är det andra saker som gäller. Så kommer det att vara även när den sista biodynamiska odlingen lagt ned. Så går det när man inte tar ansvar utan bara filosoferar.

Med att ta ansvar menar jag att som antroposof bry sig om en kris i en av dotterrörelserna. Vad beror den på? Kan vi som antroposofiskt kollektiv agera? Varför informeras inte medlemmarna? Det är som om man från ansvarigt håll inte bryr sig. Denna likgiltighet delas uppenbarligen också av den antroposofiska populasen. Jag menar att detta är ett märkligt beteende. Det är precis som om det inte spelar någon roll att den biodynamiska odlingen nått vägs ände. Det möts bara av en gäspning och snusförnuftiga kommentarer om att allt är i sin ordning.

Arne KDet hela speglar en ledarskapskris och brist på ansvar inom ledande kretsar som är kännetecknande för antroposofiska sammanhang. Arne Klingborg agerade samlande, dådkraftigt och inspirerande. Detta existerar inte längre. I vår tid ska vi inte ha någon ledare är det vanliga synsättet i våra kretsar. Var och en tar ansvar, menar man. Resultatet är ju då att ingen tar ansvar. Vi har ett naivt förhållningssätt i ledarskapsfrågor.

Om Arne Klingborg inte utövat sitt inspirerande ledarskap hade Järna-antroposofin aldrig blivit något annat än några läkepedagogiska verksamheter och biodynamiska odlingar. Utan hans storartade visioner och sällsynta initiativrikedom hade Järna aldrig spelat den roll för antroposofin som denna lilla ort gjort. Nu när ett sådant ledarskap saknas marginaliseras den svenska antroposofin mer och mer. 

                                                                                                             Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank

Share                        
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)
Den svenska antroposofin marginaliseras mer och mer, 10.0 out of 10 based on 2 ratings
  1. Jostein Saether gav en kommentar på Facebook som borde finnas här.

    Takk for kronikken! Et inspirerende lederskap begynner med at den enkelte faktisk kan lede seg selv ut fra selvinnsikt og besitter kompetanse i saksspørsmål og relasjoner. Arne hadde disse talenter, men de er ikke lenger så vanlige i hele den antroposofiske bevegelse, altså ikke bare i Sverige. Jeg følger utviklingen og avviklingen her nede i det tyskspråklige området og kunne berette mangt om forferdelig tragiske tilstander f. eks. innenfor det helsepedagogiske og sosialterapeutiske arbeidsområdet. De antroposofiske pionerers tid er for lengst blitt historie!
    Også måten å diskutere på i Facebook-sammenheng viser denne mangel på selvkompetanse og mot å stå frem i offentligheten. Jeg konstaterer at dine resonnementer og referater stort sett bygger på uttalelser av noen få personer som skriver i den interne gruppen «Hva antroposofer skriver iblant» på Facebook. Alle som er i Facebook kan lese der – jeg gjør det iblant –, hvis de vet om gruppen og likevel ikke er med i den. Hvorvidt det som fremføres i denne gruppen er representativt for hva ledende antroposofer står for, er vel en annen diskusjon.
    Det er bare å konstatere at ganske få har mot til å fremstå offentlig på din blogg og likeens kommenterer ganske få på din vegg her, når du annonserer et nytt blogginnlegg, mens det i denne interne gruppen er mye flittigere med uttalelser – i det minste av en håndfull såkalte «antroposofer» og andre interesserte. Jeg ser at denne «antroposof»-gruppen (som jeg i sin tid startet med en helt annen intensjon enn hva den nå drives ut ifra) har hele 476 medlemmer. Hva alle disse potensielle antroposofer bruker gruppen til, når de ikke engasjerer seg i samtalene, skulle jeg gjerne vite.
    Så lenge, hvilket du stadig har påpekt, de ledende personer i Antroposofisk Selskap ikke er beredt å innse og å samtale om de mange problemer som finnes innenfor bevegelsen, men i stedet bedriver skjønnmaling av tingenes tilstand ved f. eks. de gjentatte hundreårsfeiringer av Steiners initiativer, vil «negativutviklingen» på det ytre plan fortsette.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
  2. Det er i orden at du overfører min kommentar hit, Johannes, selv om jeg nok hadde formulert meg litt annerledes hvis jeg hadde kommentert direkte på bloggen. For hvert forum har jeg så å si en annen gullvekt å veie ordene på.
    Det hadde jo vært fint om det utviklet seg en bred debatt om disse spørsmål, hvilket jeg ikke tror vil skje. Jeg har ikke lenger noen forventninger om at det skal skje store forandringer og en utvikling i retning av en avveid debattkultur på «den antroposfiske scenen», hvor de valkte koryfeer viser mot og deltar. Ha en god dag for ettertanke!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  3. @Jostein Sæther

    Nej, de problemställningar jag tagit upp förorsakar aldrig debatter numer. Man kan undra varför. Förutom ett och annat nättroll som är oförskämda och som jag därför tar bort direkt (även denna gång) är det uppenbarligen ingen som känner sig manad att diskutera frågeställningarna. Jag vill hoppas det beror på att man håller med om min analys, vilket de höga tittarsiffrorna (i dagsläget 264 stycken) kan tyda på. För brist på intresse skulle ju ge mycket mindre tittarsiffror.

    Det är samma erfarenhet jag gjort som redaktör för vårt medlemsblad. Hur många artiklar (och då handlade det mest om andra författare än mig) har jag inte publicerat utan någon synbar reaktion. Svenska antroposofer är inte en skrivande gruppering är den enda möjliga slutsatsen. Tror det är annorlunda i Norge, för att inte tala om Tyskland.

    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VN:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
    • Marie
    • september 12th, 2016

    @Jostein Sæther
    Det som kan vara värt att kommentera är väl att
    man inte helt det hur en med antroposofiskt förhållningssätt skulle ha något att inflika. Att
    skriva OM antroposofiska föregångare/ verksamheter
    betyder ju inte att man måste göra det på ett sätt
    som känns bekant för en antroposof. Däremot kan det
    nu bara intressant att läsa om t ex
    Arne Klingborg här utan att för dens skull ha något att tillägga. Höra läsarsiffror behäver inte nödv. Vis
    innebära att det som skrivs är något man håller med om.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • T Lundgren
    • september 14th, 2016

    Steinercitat; It would be utterly senseless to ask: “What do you anthroposophists believe?” It is senseless to imagine that an “anthroposophist” means a person who belongs to the Anthroposophical Society, for that would be to assume that a whole society holds a common conviction, a common dogma. And that cannot be. The moment a whole society, according to its statutes, were pledged to a common dogma, it would cease to be a society and begin to be a sect. Here is the boundary where a society ceases to be one in the true sense of the word. The moment a man is pledged to hold a belief exacted by a society, we have to do with pure sectarianism. Therefore a society dedicated to the principles described in these lectures can be a society only from the aspect that it is under the right and natural spiritual impulse. It may be asked: “Who are the people who come together to hear something about Anthroposophy?” To this we may reply: “Those who have an urge to hear about spiritual things.” This urge has nothing dogmatic about it. For if a person is seeking for something without saying, “I shall find this or that,” but is really seeking, this is the common element which a society that does not wish to become a sect must contain. The question: What does Anthroposophy as such bring to humanity? is quite independent of this. Our reply must be: Anthroposophy as such brings to humanity something that is similar to all the great spiritual truths that have been brought to humanity, only its effect upon the human soul is more profound, more significant.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. No trackbacks yet.