På besök i det förlorade paradiset

♦ ♦ ♦ Häromdagen tog jag pendeln till Järna för att klippa mig, en resa på en knapp timme. Jag kunde naturligtvis anlita frisören i porten bredvid här i Stockholm. Men Marika i Järna vet hur jag vill ha det. Och så får jag chansen att besöka en ort där jag bott i över trettio år. Det känns bra att ibland få besöka denna trakt som haft en så stor betydelse i mitt liv. Det är som att vandra i sina minnen.

När jag som nyfrälst antroposof bosatte mig på Norrtuna 1975 kändes det som att komma till det förlovade landet. Centrum i detta rike var Rudolf Steinerseminariet i Ytterjärna, en bit utanför tätorten. Där tillbringade jag så mycket tid jag kunde, speciellt då jag fick anställning på affären Robygge mitt i smeten. Det var den vackraste plats jag sett med sina underbara hus och omgivande park vid havet. Det var som att ha fått jobb i paradiset.

Det förlorade paradiset.

Rudolf Steinerseminariet eller som det nu heter – Kulturcentrum Järna.

 

Och de fina människorna, vi var som en stor familj med gemensamma referensramar och intressen. Vid varje möte uppstod ivriga samtal. Efter arbetstid var man på föredrag, musik- och teaterföreställningar eller deltog i studiegrupper. Ständiga diskussioner och intressanta händelser. Hemma läste man sin Steiner och strök för viktiga passager, malde eget mjöl på kvarn, bakade bröd med honungsjäsmedel i lerkrus, syrade grönsaker, hämtade källvatten i skogen och prenumererade på mjölk direkt från grannens ko.

Det kändes som att man deltog i något oerhört viktigt.

Med åren tonade paradisupplevelsen sakta bort och blev ett fjärran, nästan overkligt minne. Idag är denna epok obegriplig. Men att den har existerat vet alla som var med. Nu är allt borta, i stort sett. Platsen finns visserligen kvar med sina underbara hus, och parken. Några av de gamla vännernas närvaro bibehåller något av den forna stämningen på seminariet. Men annars finns inget kvar av det som förr hade en sån dragningskraft.

Ändå känner jag behov av att då och då få komma dit för att insupa atmosfären. Det är därför jag klipper mig i Järna eller besöker min tandläkare där, eller min husläkare på Vidarklinikens vårdcentral. I samband med dessa besök vandrar jag gamla Saltåvägen till seminariet, träffar vänner på vägen och hälsar på mina gamla kollegor på Robygge där jag äter medhavd macka i källaren innan jag tar bussen hem igen.

Besöken är viktiga, inte minst för att alltfler går över tröskeln som man säger i våra kretsar. På senare tid var det Sören Gunge, Färgbyggemålare och något av ett original; Ulf Ingwall, violinist och konstnär; Torsten Neersted som grundade Weleda i Sverige; Märta Arman, sjuksystern som bidrog till att Vidarkliniken blev till; Gunnar och Else Melander, biodynamiska pionjärer; Barsja Ahlbom, legendarisk bagare på Saltå Kvarn, och nu senast Kenneth Sjöberg, en av de tidiga läkepedagogerna på Saltå.

Dessa och många före dem var viktiga aktörer i det som utgjorde Järnaantroposofins guldålder. De har bidragit till den atmosfär som dröjer sig kvar i detta förlorade paradis. Inte konstigt att jag då och då besöker platsen. Och jag jag är knappast ensam om det.

                                                                                                             Johannes Ljungquist

Twingly BlogRank

Share                        
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)
På besök i det förlorade paradiset, 10.0 out of 10 based on 2 ratings
    • Hans Godée
    • februari 22nd, 2016

    För mig betydde åren på seminariet oändligt mycket. Jag är eurytmilärare och har gått hela min utbildning i Järna. Jag fick möjlighet att delta i en konstnärlig,inspirerade miljö, som nog var helt unik.Detta är jag mycket tacksam för.Jag önskar alla skulle kunna få en liknande möjlighet i framtiden!

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Elisabeth Gruve
    • februari 23rd, 2016

    Jag håller med dig Johannes , det var en underbar tid och mycket GIVANDE på alla sätt!
    Men jag kan inte säga att det är förlorat gudskelov.
    Vi vill ofta att det som känns bra ska förbli som det är men det är inte naturligt. Allt förändras.

    Jag tycker att ett idécentrum som seminariet var, med alla initiativ runt om, är till för att inspirera. Det finns där för att ge idéer, entusiasmera, engagera, lära ut men framför allt för att ge inspiration till människor att ta med sig för att skapa något eget! Det är väl det som är meningen med en sådan plats. Och det var verkligen något som Arne Klingborg lyckades förmedla. Jag är oerhört tacksam för att få ha levt så nära honom och Gertrud och ha fått fylla mig med hans fantastiska entusiasm och den konstnärlighet som genomsyrade allt han gjorde. Det är en gåva.

    Men om inte YIP hade kommit med sina helt nya, friska, framtidskrafter hade kanske platsens energi ebbat ut. Men nu finns det ny ungdomlig entusiasm och en internationell öppning som är fantastisk!
    Det de gör är verkligen det som behövs just nu. De visar på alla fantastiska människor i världen som lyckas sätta igång – till synes ibland omöjliga – projekt för att få en bättre värld. De ger ungdomar av idag en mening och ett mål och väcker deras entusiasm. Är det något som saknas idag i samhället är det väl tron på människan och framtiden och kraften att arbeta för det. Så på så sätt lever Arnes handlingar vidare.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Ann
    • februari 23rd, 2016

    Betraktelsen väcker funderingar.
    Varför är allt borta? Vad används alla byggnader till nu? Perioden med Jupiter är över – och sedan?
    Jupiter ger fest, glädje, stora förhoppningar; står för entusiasm och expansion; ger vind i seglen – men det kan gå för lätt; saker glöms bort. Saturnus å andra sidan är inte särskilt behaglig, men viktig för allvar och koncentration.

    Rudolf Steiner gav oss övningar att skola förmågan genomskåda och vinna säkerhet i omdömesbildningen. Färdigheter guld värda i nutiden, präglad av förvirring, mörkning, vilseförande… allt vad som kännetecknar ”ulven i fårakläder”.
    Steiner förstod vad mänskligheten hade framför sig: ondskan kommer förklädd till godhet.
    NWO, New World Order, stärker sitt grepp. Man skrämmer människor med klimatet, när det är NWO, GMO, Big Pharma… storskalighet, likriktning, ofrihet… vi borde agera mot. Sveriges politiska elit inordnar landet i globalisternas plan för världsherravälde över huvudet på medborgarna. Och vi låter det ske.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: +1 (from 1 vote)
    • Alrik Williams
    • februari 23rd, 2016

    Du skriver fint. Jag kan också tycka att det känns konstigt att Rudolf Steiner seminariet numera kallas Järna Kulturcentrum. Det säger ju egentligen ingenting. Men ett förlorat paradis tycker jag inte att det är. Det är alltjämt ett mycket vackert och inspirerande ställe. Men jag fasar för vad den planerade snabbtåget ska göra med naturmiljön i närheten.

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
    • Sofie
    • april 22nd, 2016

    Ja det väcker saliga minnen av en tid som är förbi också
    För mig. Vacker på sina vis. Upplever dock underligt nog i efterhand att
    det inte nådde in. Jag har en åskådare som inte hittade till någon
    insida. Eller fanns den ens? Det var så vanligt i sin ovanlighet.
    Jag upplever inte det storslagna originella ni så ofta talar om. Säger mest om mig..? Men vackert var det. kulturhuset i skymningsljuset. DET var storslaget…

    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
    VA:F [1.9.22_1171]
    Rating: 0 (from 0 votes)
  1. No trackbacks yet.